Inför Valborgsmässoafton ökar trycket på räddningstjänster runt om i landet, och därmed också riskerna kopplade till de tusentals majbrasor som tänds. Bakom den traditionsrika högtiden döljer sig varje år en återkommande problematik kring bristande brandskydd, otydliga ansvarsförhållanden och lokala variationer i tillståndsprocesser.
Valborgseldar räknas i juridisk mening som offentlig tillställning eller miljöfarlig verksamhet beroende på omfattning, vilket innebär att både tillstånd och anmälningar kan krävas. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, har under flera år pekat på att många arrangörer saknar tillräcklig kunskap om regelverket. Det gäller särskilt mindre föreningar och privatpersoner som organiserar brasor utan erfarenhet av systematiskt brandskyddsarbete.
En central riskfaktor är placeringen av elden. Rekommendationen är att hålla ett säkerhetsavstånd på minst 50 meter till byggnader, men i tätbebyggda områden görs ofta avsteg från detta. Räddningstjänster rapporterar återkommande om tillbud där gnistor spridits till närliggande vegetation eller byggnader, särskilt under torra vårar. SMHI:s brandriskprognoser har därför blivit ett allt viktigare beslutsunderlag för kommuner som överväger eldningsförbud i anslutning till högtiden.
Samtidigt finns en annan, mindre uppmärksammad aspekt: materialet som eldas. Naturvårdsverket har länge varnat för att tryckimpregnerat trä, målat virke och trädgårdsavfall med invasiva arter hamnar i brasorna. Förbränningen kan då ge upphov till giftiga utsläpp, vilket både är ett miljöproblem och en arbetsmiljörisk för räddningstjänstpersonal som måste ingripa.
I flera kommuner har man därför skärpt kraven. Göteborgs stad kräver exempelvis att brasor anmäls i förväg och att en ansvarig person utses med tydligt mandat att avbryta eldningen vid förändrade väderförhållanden. Liknande riktlinjer finns i Stockholm, där även krav på släckutrustning och avspärrningar betonas.
Trots detta kvarstår utmaningen med efterlevnad. Räddningstjänsten i Mälardalen har tidigare konstaterat att många arrangörer underskattar vindens påverkan. ”Det räcker med en vindkantring för att en till synes kontrollerad eld ska bli svår att hantera”, har företrädare sagt i samband med tidigare Valborgshelger.
Internationellt finns jämförbara traditioner, exempelvis påskbrasor i Tyskland och Nederländerna, där flera regioner infört striktare tillståndsprocesser och i vissa fall helt förbjudit större eldningar vid hög brandrisk. Den utvecklingen speglar en bredare trend där klimatförändringar med torrare vårperioder tvingar fram nya avvägningar mellan tradition och säkerhet.
