Samtliga omkring 20 deltidsbrandmän vid brandstationen i Skinnskatteberg har sagt upp sig efter en mångårig konflikt om arbetsmiljön och den uteblivna nya brandstationen. Enligt SVT Västmanland kom beskedet efter att ärendet om stationen återremitterats ännu en gång. ”Det var droppen. Jag har fått nog, man tar inte vår arbetsmiljö på allvar”, säger deltidsbrandmannen Erik Berglund till SVT.
Uppsägningarna innebär att kommunen riskerar att stå utan egen brandpersonal från den 1 december. Räddningschefen Kenneth Johansson beskriver läget som ”katastrof” i Aftonbladet och pekar på att det ytterst är politiken som kan ändra situationen. Kommunalrådet Jonny Emtin, SD, säger till samma tidning att situationen är ”djupt tragisk” och att frågan har pågått i 13–14 år utan att kommunen kommit till beslut.
Kärnan i konflikten är inte en enskild schemafråga eller ett missnöje med ersättningen, utan arbetsmiljön i en brandstation som enligt flera medier byggdes på 1950-talet och inte längre motsvarar verksamhetens krav. Aftonbladet uppger att kontaminerade larmställ förvaras tillsammans med privata kläder, vilket brandmännen ser som en hälsorisk. Arbetet beskriver samma bakgrund och skriver att brandmännen ”får gift på kläderna” i den slitna stationen.
Frågan om en ny brandstation har samtidigt dokumenterat lång historia i kommunen. I kommunens egna handlingar framgår att kommunstyrelsen redan 2022 gav kommunchefen i uppdrag att utreda olika alternativ för en framtida räddningsstation. I ett tidigare beslut från kommunfullmäktige samma år gavs kommunstyrelsen i uppdrag att fullfölja en utredning i linje med ett folkinitiativ om ny brandstation.
Även kommunens revisorer har pekat på brister i investeringsprocessen. I en granskning som KPMG gjort på uppdrag av revisorerna bedöms Skinnskattebergs investeringsprocess som bara delvis ändamålsenlig. Granskningen tar särskilt upp investeringsprojekten Brandstationen och konstaterar att de visar kommunens svårighet att driva processer när politisk enighet saknas. Revisorerna rekommenderar bland annat bättre projektstyrning, tydligare beslutsunderlag och bättre uppföljning.
Konsekvenserna av en tom brandstation blir större än en intern arbetsgivarfråga. I Skinnskattebergs handlingsprogram enligt lagen om skydd mot olyckor anges att kommunen har en räddningsstyrka placerad i Skinnskatteberg med fem minuters anspänningstid. Det innebär att boende i tätorten normalt ska kunna få hjälp inom omkring tio minuter. Handlingsprogrammet anger också att styrkan ska kunna hantera bland annat utvändig släckning, första omhändertagande av skadade, trafikolyckor, ytvattenlivräddning och mindre bränder i skog och mark.
Kommunen beskriver själv Skinnskatteberg som en geografiskt stor kommun med djupa skogar, många sjöar och flera viktiga vägar. I handlingsprogrammet anges att riksväg 68, länsväg 233 och länsväg 250 är primära transportleder för farligt gods. Där framgår också att trafikolyckor är en vanligt förekommande olyckstyp och att risken för allvarliga olyckor bedöms som betydande.
Skinnskatteberg är samtidigt ett exempel på en bredare sårbarhet i svensk räddningstjänst. MSB har i en nulägesanalys konstaterat att personalförsörjningen av deltidsbrandmän varit föremål för statliga uppdrag i flera omgångar sedan början av 2000-talet. Myndigheten skriver att problematiken inte är ny och att kommunerna behöver öka sitt engagemang som arbetsgivare, bland annat genom fler lösningar som underlättar rekrytering och bibehållen beredskap.
Den politiska handläggningen fortsätter nu parallellt med att uppsägningstiden löper. Enligt medierapporteringen har frågan återförts till teknisk nivå samtidigt som kommunen ska titta på möjligheten till inträde i ett räddningsförbund. Tekniska utskottet har tidigare föreslagit att projektet med ny brandstation ska startas med en utpekad placering, på Fagerstavägen 12.
