Branden i Crans Montana fick de flesta av oss att börja det nya året med bitter smak av chock och sorg. Det kunde varit våra ungdomar, det kunde varit vi.
Sen kommer analysfasen. Vi som är engagerade i brandsäkerhet började direkt leta efter brandorsaker, brandförlopp och lärdomar. Hur undviker vi att det händer igen? Att det inte händer i Sverige.
Mats Björs, generalsekreterare på Brandskyddsföreningen, intervjuades i Ekot ungefär en vecka efter branden och förtydligade sedan på LinkedIn. Han är skarp i sina slutsatser och vill ha ett förbud mot pyroteknik inomhus, skarpa och likvärdiga krav på nattklubbar, och politisk handling.
Den största risken, menar han, är kombinationen av trängsel, alkohol och antändningskällor, där pyroteknik sticker ut som särskilt farlig. Hans slutsats är tydlig: pyroteknik hör inte hemma i inomhusmiljöer med publik och bör förbjudas.
Samtidigt pekar han på att lösningarna i grunden är kända och handlar om att få det grundläggande att fungera: kontrollerat maxantal, fria och fungerande utrymningsvägar, utbildad personal och ett systematiskt brandskyddsarbete som faktiskt följs upp. Om en brand väl uppstår finns inga marginaler, utrymningen måste fungera direkt, och det kräver att personalen vet vem som leder, hur trängsel undviks och att nödutgångar kan öppnas omedelbart.
Mats Björs pekar också på ett strukturellt glapp: verksamhetsutövare har ansvaret, men kan inte förväntas gissa vad som gäller när regler och tillsyn varierar. Brandsäkerhet får inte vara ett kommunalt lotteri, utan kräver ett tydligt nationellt regelverk. Därför, menar han, ligger ansvaret på regeringen att ge MCF i uppdrag att ta fram föreskrifter och allmänna råd för barer och nattklubbar. När danstillståndet avskaffades försvann dessutom en viktig kontrollpunkt, då måste något annat ersätta den, annars ökar riskerna.
Vi har låtit tre experter fått kommentera branden i Crans Montana. Det är insiktsfullt, tycker jag. Det finns en risk för att ett pyroteknikförbud kan bli en symbolåtgärd om man inte samtidigt tittar på vad pyrotekniken kan antända. Ytskikt regleras hårt i byggregler, men när till exempel nattklubben sen inreder uppstår ett glapp där olämpliga material hamnar på väggar och tak och inte upptäcks förrän en tillsyn görs.
När ni läser det här har det gått över två månader efter katastrofen i Crans Montana. De flesta har gått vidare, det har hänt andra katastrofer. Men vi som brinner för ett brandsäkert Sverige kan inte bara gå vidare. Vi måste ta vårt ansvar och göra allt vi kan för att det inte ska hända igen.
Eller som Mats Björs säger: Vill vi förhindra nästa katastrof måste vi börja se brandskydd som något som byggs, förvaltas och försvaras, kväll efter kväll. Det är där vårt ansvar börjar och det får aldrig ta slut.
