I Sverige varierar möjligheterna att ansluta sprinklersystem till kommunalt vatten. Det påverkar både kostnader och säkerhet i byggnader. Inte minst för särskilda boenden som enligt myndighetskrav ska förses med sprinkler vid ny- eller ombyggnation, men som inte alltid har ekonomin eller utrymme för tankar och pumpcentral. Det har även lett till att planerade projekt helt stoppas.
Trots att sprinklersystem är en av de mest effektiva metoderna för att skydda liv och egendom vid en brand, nekas tillstånd för anslutning till kommunalt vatten i flera svenska kommuner. Umeå, Vindeln och Nordmaling är några av de kommuner som förbjuder direkt anslutning av sprinklersystem till det kommunala dricksvattennätet.
Deras beslut motiveras främst av oro för att stora vattenflöden från sprinklersystem kan påverka vattenkvaliteten och skapa tryckfall i nätet, något som i sin tur kan leda till missfärgning och andra problem för hushållens vattentillförsel.
Kommuner som tillåter anslutning, såsom Stockholm och Nacka, ställer dock specifika krav på tekniska lösningar som återströmningsskydd för att undvika dessa risker. Ett återströmningsskydd säkerställer att det stillastående vattnet inom sprinklersystemet inte tar sig tillbaka till det kommunala vattenledningsnätet. Det gör att byggnader kan kopplas till det kommunala vattensystemet utan att försämra säkerheten för dricksvattenkvaliteten, men till en relativt låg kostnad. Även Göteborgs Stad tillåter anslutning men har egna riktlinjer och kräver återströmningsskydd.
För byggnader i kommuner där sprinklersystem inte får anslutas till kommunalt vatten tvingas fastighetsägare att installera separata vattentankar och pumpstationer, något som markant ökar bygg- och driftkostnaderna. Kostnaderna för en tank kan variera mellan 50 000 och 200 000 kronor beroende på dess kapacitet och byggnadens storlek, och installation av en pumpstation kan tillkomma till en kostnad på mellan 100 000 och 300 000 kronor.
Detta är en stor merkostnad jämfört med att ansluta direkt till kommunalt vatten, som är mycket billigare och enklare att underhålla. I kommuner som NSVA, Nordvästra Skånes Vatten och Avlopp, där man också avråder från anslutning av sprinklersystem till kommunalt vatten, måste fastighetsägare genomgå omfattande kapacitetstester och investera i avancerad utrustning för att säkerställa att tryck och flöden klarar brandskyddets krav.
En av de största orsakerna till att vissa kommuner säger nej till anslutning av sprinklersystem är rädslan för att vattennätets kapacitet inte klarar de stora flöden som krävs vid en brand. Ett sprinklersystem kan behöva stora mängder vatten på kort tid, vilket kan leda till störningar i vattenförsörjningen för andra användare.
– Det här är ett missförstånd bland flera kommuner. Sprinklersystem dimensioneras för relativt höga flöden men det flödet tas ut en gång per år och per sprinkleranläggning och i de fall det finns begränsningar eller svårigheter med att utföra flödesprov så finns alternativa metoder som kan tillämpas för att minska belastningen på kommunala nätet. Vid brand så är det vanligast att ett eller två sprinklerhuvuden löser ut som genererar ett betydligt lägre flöde än vad systemet är dimensionerat för, säger Ikaros Savvidis, expert på Brandskyddsföreningen.
Kommuner som Umeå och NSVA pekar också på risken för stillastående vatten i systemet, vilket kan leda till kontaminering och försämrad vattenkvalitet.
Dessutom finns det en viss osäkerhet kring reglerna, där många kommuner missförstår skillnaden mellan boendesprinkler, som har relativt låga vattenflöden, och traditionella sprinklersystem, som kräver betydligt mer vatten. Denna okunskap kan leda till att kommunerna inför onödigt strikta regler som försvårar installationen av livsviktiga brandskyddssystem.
– Ett tydligt missförstånd bland kommuner är även Svenskt vattens riktlinjer, där de tror att det står att direktanslutna sprinkleranläggningar ska undvikas. Men faktum är att det står att direktanslutning bör övervägas där så är möjligt utan att dricksvattnet försämras, säger Ikaros Savvidis.
För bostadsrättsföreningar kan regler som förbjuder anslutning till kommunalt vatten leda till stora ekonomiska påfrestningar. Separata tanksystem och pumpstationer innebär inte bara högre installationskostnader utan även ökade drift- och underhållskostnader, vilket i slutändan kan leda till höjda avgifter för de boende. I större byggnader med många lägenheter kan dessa kostnader bli mycket betydande och påverka föreningens budget kraftigt.
– Pump och tankar kräver betydligt mer utrymme än en enkel sprinklercentral utan dessa. Behovet av utrymme går inte alltid att uppfylla, speciellt inte i många befintliga byggnader. Då kan man behöva titta på att gräva ner tankarna och pumpcentralen men där krävs att det beviljas i bygglovet, säger Ikaros Savvidis.
Om föreningen inte kan installera ett effektivt sprinklersystem på grund av kommunala restriktioner kan det också leda till sämre brandsäkerhet, vilket i sin tur kan höja försäkringspremierna eller leda till att vissa försäkringsbolag nekar försäkringsskydd. Detta skapar ytterligare ekonomiska utmaningar för bostadsrättsföreningar, samtidigt som det innebär ökad osäkerhet för de boende.
Den stora variationen i regler mellan olika kommuner skapar en uppdelad marknad där brandsäkerheten i byggnader kan skilja sig markant beroende på var i landet de är belägna. I kommuner som Stockholm och Nacka, där anslutning till kommunalt vatten tillåts under vissa förutsättningar, är det lättare att säkerställa att fastigheter uppfyller höga brandskyddskrav.
I kommuner som Umeå och Nordmaling tvingas dock fastighetsägare till mer komplexa och kostsamma lösningar, vilket i värsta fall kan leda till att byggprojekt fördröjs eller att byggnader får sämre brandskydd än vad som skulle vara möjligt. Eller helt enkelt stoppas.
– När jag tidigare jobbade som konstruktör så var jag med om att projekt stoppades just på grund av detta. Sprinklerinstallationen blev för krävande så den planerade ombyggnationen fick stoppas, säger Ikaros Savvidis.
Samtidigt pekar experter på att bättre regler och mer tydlighet från Boverket skulle kunna lösa en stor del av problematiken. Med tydligare riktlinjer för hur sprinklersystem kan anslutas till kommunalt vatten, skulle många kommuner kunna undvika onödiga förbud och istället anpassa sina regler efter byggnadens specifika behov.
