Majoriteten av utförda brandskyddsåtgärder i Sverige är inte utförda på ett godkänt sätt. Det menar Peter Walter på Sika, som har samlat på sig en mängd bilder som bevis. Vi borde lära oss av Finland, tycker han.
Text: Roger Andersson, foto: Peter Walter
-Jag skulle vilja säga 60–70 procent av utförda brandtätningar i Stockholmsområdet är felaktiga.
Peter Walter är maskiningenjör i grund och botten, men har arbetat de senaste 15 åren med passivt brandskydd i både entreprenörs- och tillverkarled.
– Jag ska inte säga att man fuskar, men det blir mycket felaktigheter där ute på byggarbetsplatserna som inte alltid uppmärksammas. Det beror på att vi även har en bristande kunskap bland kontrollanter och besiktningsmän som inte förstår. Man litar för mycket på den utförande entreprenören, säger Peter Walter.
Det är framförallt två orsaker som gör att det blir fel. Det ena är att systemen för brandskydd monteras i ett skede när i princip nästan allting är klart i projektet. Då är det svårt att hitta godkända lösningar, till exempel runt installationer.
-Vi leverantörer och tillverkare har kravet på oss att testa allting och då testar vi efter olika premisser. Då måste det givetvis vara samma premisser ute på arbetsplatsen som vi har testat för, säger Peter Walter.
Det är det sällan eftersom ingen har planerat för brandskyddet i tidigt skede, resultatet blir lösningar som inte går att referera till testade.
Den andra orsaken är att produkterna uppfyller vissa standarder, till exempel uppfyller den EI30.
-Ofta får jag frågan om vår produkt klarar, säg EI30. Men det beror helt på var produkten är applicerad någonstans och runt vad. Eller säg ett system för linjär brandfogning, då är det fler parametrar som måste in för att kunna säga att den här produkten i sitt sammanhang klarar brandkravet.
Peter behöver veta vilken typ av installationer som man har planerat att använda i det projektet. Förekommer det elkablar, metalliska rör eller plaströr. Och i så fall vilken typ av plaströr och vilken tjocklek?
-Det är väldigt avgörande för att bevisa att våra produkter och system klarar av den typen av installationer. Det kan bli väldigt dyrt och jobbigt för en entreprenör om man väljer ett nytt plaströrsystem som ingen har testat. Då får vi problem, för det är svårt att verifiera att det verkligen klarar brandkraven.
Ytterligare ett problem är att det inte finns något krav på att entreprenören som ska utföra brandskyddet är utbildad för det.
-Det enda kravet är att han ska följa dokumentationen för produkterna. Där tycker jag att vi ska höja kraven? branschen och ställa krav på auktorisation, då ökar man chansen på att det ska bli rätt.
Peter Walter tycker Finland kommit längre än Sverige.
-Där specificerar man varje lösning i ett projekt och det måste finnas ritningar på de olika lösningarna. Det är redan klart innan man sätter igång ett projekt. Då har man full koll på typer av installationer, var de finns och att man har skapat rätt förutsättningar. Och även hur det ska brandtätas. Det ger även beställaren och entreprenören en trygghet i att arbetet blir korrekt utfört.
I Sverige finns inte de kraven.
-Man efterfrågar det inte. Det kommer i ett sent läge, som något nödvändigt ont, en extra kostnad. Man ser det som lite onödigt. Lösningen på problemet är ändå enkel. Ett par dagars utbildning och krav på dokumentation skulle lösa problemet utan att fördyra eller försena några projekt. Det tar oftast lika lång tid att göra fel som att göra rätt, säger Peter Walter.
