När vindsbränder i flerbostadshus diskuteras handlar det ofta om byggnadstekniska brister, takfötter och brännbara fasader. Mindre uppmärksamhet har riktats mot hur själva insatsen organiseras och struktureras. I rapporten Vad kostar en vindsbrand? beskrivs hur Räddningstjänsten Storgöteborg (RSG) under 2024 införde ett särskilt vindsbrandskoncept som syftar till att systematisera hanteringen av denna typ av händelser .
Bakgrunden är att vindsbränder skiljer sig från många andra byggnadsbränder genom sin komplexitet. De utvecklas ofta snabbt, kombinerar livräddning med svåråtkomliga brandförlopp och innebär betydande risk för sekundära skador, inte minst genom vattenpåföring. Samtidigt varierar förutsättningarna kraftigt beroende på byggnadens ålder, konstruktion och ombyggnader. Det finns därför begränsade möjligheter att arbeta efter en helt generell metod.
RSG:s koncept bygger på en strukturerad inledande analys av byggnaden enligt modellen BYSTT: bjälklag, yttertak, sektionering, typ av vind och tillträde. Syftet är att tidigt skapa en gemensam lägesbild kring konstruktion och begränsningslinjer innan metodval görs. I praktiken innebär det att insatsen kopplas närmare de byggnadstekniska förutsättningarna än vad som traditionellt varit fallet.
Konceptet delar också in vindsbränder i tre faser. I den första fasen har branden ännu inte brunnit igenom takkonstruktionen. Inriktningen är då att undvika onödig håltagning och arbeta med invändiga och utvändiga insatser för att stänga in och dämpa branden. I den andra fasen har viss genombränning skett, men det finns fortfarande möjlighet att begränsa spridningen genom aktiva åtgärder och förberedelse av begränsningslinjer. I den tredje fasen har taket brunnit igenom och insatsen övergår i regel till ett mer defensivt arbetssätt där fokus ligger på att skydda angränsande delar och kontrollera avbränningen.
Detta är en tydligare operationalisering än den ofta använda formuleringen att ”låta taket brinna av”. Rapportens genomgång av tidigare olycksutredningar visar att detta uttryck ibland använts utan en preciserad beskrivning av hur avbränningen ska genomföras eller hur vattenpåföring ska begränsas. RSG:s modell försöker i stället koppla metodval till brandens faktiska fas och byggnadens sektionering.
Utbildningsmaterialet som infördes 2024 omfattar även metodik för användning av applikationsrör, skärsläckare, dimspik och CAFS-system samt betonar riktad släckning uppåt för att minska risken att vatten pressas ned i öppna konstruktioner. Trycksättning av opåverkade utrymmen lyfts fram som ett sätt att begränsa spridning under släckningsarbetet.
Rapporten gör ingen kvantitativ utvärdering av konceptets effekt på skadekostnader. Däremot konstateras att tidiga och samordnade åtgärder har stor betydelse för skadeutfallet och att strukturerade arbetssätt kan bidra till att minska både brand- och vattenskador. I ett material där vattenskador identifieras som en av de mest kostnadsdrivande faktorerna är detta en central aspekt.
