Efter Oceana-branden i Göteborg väcktes frågan: Hur farlig är egentligen brandröken för de personer som befinner sig nära – men inte mitt i – en brand? Nu startar ett forskningsprojekt där drönare ska bidra med svar.
I takt med att samhället använder allt fler kemikalier och komplexa material – samtidigt som klimatförändringar ökar risken för skogs- och markbränder – växer oron för bränders miljö- och hälsoeffekter. Ett nytt forskningsprojekt tar nu hjälp av drönare och avancerad analys för att kartlägga vad brandröken faktiskt innehåller – och hur farlig den är för insatspersonal, närboende och ekosystem.
Bakom initiativet står forskare vid Göteborgs universitet i samarbete med räddningstjänsten Storgöteborg. Projektet, som finansieras av Formas, syftar till att utveckla en metod där drönare snabbt kan analysera brandrök vid riktiga bränder. Drönarna har filter som samlar upp prover, och materialet analyseras sedan med masspektrometri som kan identifiera upp till 300 olika ämnen i röken.
Man vet att brandrök innehåller giftiga ämnen, men inte i vilken grad och vilka grupper som är mest utsatta. Partiklar från en brand sprids inte heller bara med den synliga brandröken, dessutom kan de vara doftlösa. Det konstaterar Helena Grimm som är miljöstrateg vid Räddningstjänsten Storgöteborg.
– Rökdykare har rökmasker, men många andra på plats – poliser, yttre befäl och övrig personal – har ju i allmänhet inte sådana skydd om de inte får röken rakt på sig. Hur påverkas de? Det behövs mer kunskap för att kunna väga fördelar och nackdelar med exempelvis andningsskydd för yttre befäl, säger hon.
För att få in så realistiska data som möjligt kommer forskarna att vara på plats vid bränder i och kring Göteborg. Den första branden man deltog i var dock en planerad villabrand i Bollebygd, där Södra Älvsborgs Räddningstjänst nyligen skulle släckningsöva utifrån olika scenarier. Det gav forskarna en möjlighet att testflyga sin specialutrustade drönare och öva på mätningar av brandgaser i verklig miljö.
– Varma rökgaser ger oväntad turbulens och det är svårt att se om man ligger i rökplymen eller inte från det avstånd där forskarna står. Det är en mycket mer utmanande drönarmiljö än i normalt luftrum, säger Helena Grimm.
Ett mål med forskningen är att ge räddningstjänsten bättre underlag för att besluta om exempelvis avspärrningar eller evakueringar. Men också förbättra beslutsunderlaget för VMA – viktiga meddelanden till allmänheten – som ofta går ut ganska brett för att man ska vara på den säkra sidan. Under Oceana-branden gick VMA ut till hela Göteborg, vilket skapade osäkerhet hos exempelvis förskolor långt från det faktiska rökmolnet. Kunde de gå ut med barnen på gården eller hur skulle de tänka?
– Det skulle göra stor skillnad, både hälsomässigt och samhällsekonomiskt, om vi kunde bli lite mer precisa när det gäller i vilka områden man behöver hålla sig inomhus. Sedan måste man naturligtvis ändå ta hänsyn till brandspridning, ändrad vindriktning och sådana saker.
Helena Grimm ser också att man i ett framtida projekt skulle kunna fördjupa sig ännu mer i hälso- och arbetsmiljöfrågor. Skulle vissa yrkesgrupper i närheten av en brand – exempelvis yttre befäl – i större utsträckning behöva använda andningsskydd? En anledning till att man sällan använder detta är just att man idag inte vet så mycket om hur partiklar påverkar utanför den synliga och luktande röken.
– En annan orsak är att kommunikationen försvåras med andningsskydd. Därför är det så viktigt att vi vet hur röken påverkar, för då blir det lättare att avgöra när man faktiskt behöver skydd och i så fall vilken typ, avslutar Helena Grimm.
