|
|
 |
|
|
|
|
 |
 |
 |
 |

 Få ett eget nummer av BrandSäkert direkt i brevlådan. 7 fullspäckade nummer om året för endast 420 kronor inklusive moms.

 |
 |
|
 |
|
|
 |
|
|
 |
 |
Tipsa oss om nyheter och du har chansen att få en trevlig överraskning. Alla nyhetstips som publiceras belönas. Tveka inte. Skriv till oss nu!
 |
 |
 |
|
 |

 |
 |
Anmäl dig här så skickar vi vårt digitala nyhetsbrev till dig med e-post så snart något nytt har hänt. |
 |
E-POST
 |
 |
|
|
 |
 |

TEXT Göran Schnell FOTO Colourbox.com
|
 |
 |
 Alla behöver brandskyddskunskaper
 |
 |
LSO-utredningen konstaterar att brandskyddet för den enskilde utgörs av en rad samspelande komponenter i ett sammansatt system. För att människor inte ska skadas eller dödas genom brand har kunskaper och beteende hos den enskilde stor betydelse. Efter detta konstaterande behandlar utredningen tyvärr endast en av de i systemet ingående komponenterna.
|
 |
 |
Om ett nationellt handlingsprogram ska verka för att förbättra brandskyddet för den enskilde räcker det inte med att bara tillfredsställa den enskildes behov av kunskap. Det är endast en del av problemet. För att effektivt kunna förbättra den enskildes brandskyddssituation måste hela systemet ses över och åtgärdas.
De komponenter som ingår i det sammansatta systemet är:
• Objektets brandtekniska förutsättningar • Den enskildes förmåga • Räddningstjänstens förmåga
Den enskildes förmåga Den enskildes förmåga är naturligtvis i hög grad beroende av kunskap och erfarenhet av bränder. Det innebär att behovet av information och utbildning är desto större. Det gäller både att förebygga men även att begränsa konsekvenserna av en brand. Men den enskildes förmåga är i högsta grad beroende av en mängd andra faktorer, till exempel ålder och olika typer av fysisk och psykiskt nedsatt funktionsförmåga.
I flerbostadshus har fastighetsägaren bara ansvar för allmänna utrymmen som trapphus, vindar, källare och tvättstuga. I övrigt är det upp till de människor som bor eller tillfälligt vistas i byggnaden att själva svara för sitt brandskydd och sin säkerhet. Och det är just i denna typ av byggnader som vi har en stor mängd människor med ett eller flera funktionshinder.
Det är också här vi hittar majoriteten (75–80 procent) av alla döda och skadade vid bränder. Och så har det varit år efter år, decennium efter decennium. Det är en väl vederlagd kunskap. Trots detta har i princip inget särskilt gjorts för att förbättra situationen.
Sämre tekniskt brandskydd Samhället har också valt att här tillhandahålla ett sämre tekniskt brandskydd. Här är det generellt tillåtet med endast en utrymningsväg, medan vi i alla andra objekt har två av varandra oberoende utrymningsvägar.
Dessa utrymningsvägar är också på olika sätt säkrade, medan den enda utrymningsvägen i flerbostadshus också används för att samla upp rök- och brandgaser, utan en tillförlitlig, automatiskt fungerande ventilation.
För att kompensera de allvarliga funktionshindren som många av de boende har måste flerbostadshusen få ett avsevärt bättre tekniskt brandskydd. Här behövs förstärkningar i Boverkets byggregler för att garantera bättre bostadsbrandskydd vid nybyggnad. Men även föreskrifter för att förbättra brandskyddet i den befintliga bostadsbebyggelsen är nödvändigt om vi inom rimlig tid ska se förbättringar.
Fastighetsägaren ytterst ansvarig För att på motsvarande sätt som för arbetsplatserna också tydliggöra ansvaret för brandskyddet i flerbostadshus, måste fastighetsägaren bli den som ytterst och helt ansvarar för brandskyddet, även inne i bostäderna. Det betyder tekniska installationer anpassade till de funktionshinder som de boende har, samt särskild information anpassad efter den enskildes förmåga. Särskilda anpassade tekniska installationer för funktionshindrade borde lämpligen ingå i de bidrag för bostadsanpassning som kommunerna lämnar för övriga hjälpmedel.
I regeringens budgetproposition kan man utläsa följande statistik:
• Idag finns i Sverige 1 650 000 personer över 65 år och 500 000 över 80 år. • Om 20 år beräknas att vi har 2 400 000 personer över 65 år och 700 000 över 80 år. • Det finns en stark trend att antalet äldre som bor i särskilda äldreboenden minskar till förmån för boende i vanliga bostäder. Den senare kategorin har ökat med 25 procent på bara 6 år. • Idag har 150 000 personer regelbunden hemtjänst i sina egna hem. Personer som har sådana funktionshinder att de omöjligt kan ansvara för sitt eget brandskydd.
För att komma till rätta med dessa risker räcker det inte bara med att anpassa bostadens brandskydd efter den boendes förmåga. Hemtjänsten måste utnyttjas för daglig kontroll av bostadens brandskydd och medverka till att förhindra att brand uppstår. Det borde bli en obligatorisk skyldighet för kommunernas hemtjänstorganisation, angiven i den lag som reglerar kommunernas hemtjänst. Här har Socialstyrelsen en viktig funktion.
Räddningstjänstens förmåga Den tredje och mycket angelägna komponenten i systemet är räddningstjänstens förmåga som i Boverkets byggregler räknas in som en befintlig och beständig komponent, som också medger försvagningar i det fasta tekniska systemet. Det är allra mest uppenbart när det gäller utrymning av flerbostadshus, där räddningstjänstens stegutrustning, utan vidare analys eller garantier, får räknas som den andra utrymningsvägen.
Att tillhandahålla denna andra utrymningsväg för en stor del av kommunens befolkning är ett omfattande ansvar. Det är en funktion som inte någon av landets kommuner kan garantera för all sin bostadsbebyggelse. Här ställs normalt aldrig några krav i samband med statens tillsyn av räddningstjänstens förmåga. Det är dags att räkna bort denna utrymningsväg som en fast, alltid tillgänglig del i byggnadens brandskydd.
Räddningstjänstens samlade förmåga enligt BBR är ett mycket omfattande ansvar som självfallet inte kan tillhandahållas om räddningstjänsten inte kommer inom rimlig tid eller har förmåga att arbeta inne i byggnaden. Detta är ytterligare faktorer som borde vara föremål för statens tillsyn över kommunen. 
|
 |
 |
Läs hela artikeln i den tryckta tidningen.

|
 |
 |
|
 |
|
|
|