Annons

Du är här

Förlorade skog för miljoner

Publicerad23 maj 2019  Text Josefin Svenberg

Experten case

Björn Brink från Färila berättar om den hjälp han fick med efterarbetet – och hur det känns att förlora hundratals hektar skog som gått i arv i flera generationer.

Lördagen den 14 juli 2018 startade en skogsbrand efter ett blixtnedslag i Ängraområdet i Ljusdals kommun. Räddningstjänsten fick larmet klockan 16.41 och bara 13 ­minuter senare kom nästa larm. Ytterligare ett blixtnedslag hade orsakat en skogsbrand på Nötberget, inte långt från Ängra. Ingen kunde då ana att detta var starten på en av Sveriges största skogsbränder i modern tid och att räddningsinsatsen skulle pågå i 27 dagar.

Några mil från det branddrabbade området ligger orten Färila där Björn Brink bor. Han följde rapporteringen om bränderna med viss oro eftersom han själv ägde 330 hektar produktiv skogsmark i Enskogen, på andra sidan älven ­Ljusnan från Ängra och Nötberget.

– Både jag och frugan blev naturligtvis lite oroliga och på måndagseftermiddagen bestämde vi oss för att åka upp och kolla till skogen. Och redan när vi närmade oss ute på riksvägen kunde vi se en rökpelare från Enskogen, berättar han.

Väl framme mötte de en brandbil som hade kommit till platsen bara minuten innan. Björn Brink minns dramatiken som följde:

– Jag försökte hjälpa till med släckningen genom att dra slang till brandmännen. Men branden fick snabbt övertaget och vi blev tvungna att sticka där­ifrån. Brandmännen fick med sig vattenpumpen och sina bilar, men slangarna var det bara att lämna.

Generationers arbete åt skogen

Branden hade inte brutit ut på Björn Brinks mark, utan i ett område alldeles intill. Efter att ha sett lågornas framfart med egna ögon insåg Björn Brink risken för att även hans skog skulle drabbas.

– Branden fick snabbt fäste eftersom det var uppåt 30 grader varmt, extremt torrt i marken och dessutom blåsigt. Det började ju till och med att brinna i trädtopparna. När jag såg åt vilket håll branden drog iväg förstod jag att det kunde bli stora skador på min skog också.

Hans farhågor skulle snart besannas. Via satellitbilder gick det att följa förloppet och se hur de brandhärjade områdena växte sig allt större – och snart omfattades hela Björn Brinks skogsfastighet i Enskogen.

– Det kändes tungt som tusan. Min familj har haft skog där i flera generationer, ända sedan början av 1800-talet, och nu finns ingenting kvar. I efterhand har det ju uppdagats kommunikationsmissar i början av insatsen och man undrar naturligtvis om branden hade kunnat hejdas om allt gått rätt till. För att klara sådana här situationer i framtiden måste vi ha en betydligt bättre krisberedskap. Kanske i form av en regional räddningsledning som kan gå in och ta befälet redan från start?

Björn Brink följde räddningsinsatsen via media och de presskonferenser som hölls dagligen i Färila skola. Flera byar evakuerades, vägar stängdes av, totalt eldningsförbud infördes i hela länet och förutom svensk räddningstjänst deltog även tio utländska brandstyrkor och hundratals frivilliga i arbetet. Samtidigt började Björn Brink och andra skogsägare i området att förbereda sig för tiden efter räddningsinsatsen, eftersom ansvaret för eftersläckning och bevakning då övergår till markägarna.

– Vid en så här stor brand är det ju omöjligt för en enskild person att ordna det. Skulle jag, min fru och vår son springa runt och försöka eftersläcka ett område på 330 hektar? Bara att tänka tanken är ju löjlig, säger Björn Brink och fortsätter:

– Jag och några andra skogsägare insåg snabbt att det var bäst att göra gemensam sak. Så vi började höra av oss till folk och inventera vilka resurser vi kunde få ihop i form av fordon, utrustning, vattenbehållare och så vidare.

Men innan räddningsinsatsen hann avslutas anordnades ett informationsmöte där det beslutades att tre olika skogsbolag skulle ansvara för eftersläckning och bevakning av varsitt branddrabbat område, vilket Björn Brink tyckte kändes väldigt bra – och nödvändigt.

Skogsägare på nytt

Torsdagen den 9 augusti avslutades räddningsinsatsen och Mellanskog övertog då ansvaret för efterarbetet i det område där Björn Brink hade sin skog. Restvärdeledare från Brandskyddsföreningen Restvärderäddning, som hade deltagit i stabs- och ledningsarbetet redan i ett tidigt skede, fick också bistå med planering och samordning av resurser i efterarbetet.

– Restvärdeledaren gjorde ett väldigt bra jobb med att inventera alla skador. Jag hade kontakt med mitt försäkringsbolag hela tiden, så det var väldigt klart och tydligt vad som gällde. Mitt försäkringsbolag betalade både eftersläckningsarbetet och vissa röjningskostnader, utöver värdet på den skadade skogen naturligtvis, säger Björn Brink, och fortsätter:

– Om jag hade fått för mig att sälja skogen innan branden hade värdet varit ungefär tolv miljoner kronor. Ersättningen från försäkringsbolaget blir naturligtvis inte riktigt så hög, man får räkna med att förlora ungefär 20–25 procent jämfört med marknadsvärdet. Det är väldigt tråkigt, men samtidigt måste livet gå vidare.

Och livet har gått vidare för Björn Brink – även som skogsägare. När han fick ut en del av försäkringspengarna i vintras köpte han nämligen ett nytt skogsskifte på 80 hektar, ungefär mittemellan Enskogen och hemmet i Färila.

– Nu känner jag mig som en skogsägare igen. Det blir ­roligt att få fortsätta jobba i grön skog, och framför allt att ha något annat än utbrunnen skog eller plantskog att lämna över till nästa generation.

Nummer 3—2019

BrandSäkert 3 2019 omslag
Den här artikeln finns med i BrandSäkert № 3—2019.