Annons

Du är här

Praktisk restvärderäddning för muséer

Publicerad20 september 2018  Text Karin Wandrell

Utbildning

Under tre intensiva dagar fick deltagarna lära sig allt om hur man tar hand om föremåls- och museisamlingar vid en brand- eller vattenskada.

Det har länge funnits en önskan bland museipersonal i Sverige om att kunna öva på brand- och vattenskadescenarier. Något Erika Hedhammar, konservator på Riksantikvarieämbetet, är väl medveten om. När Brandskyddsföreningen bestämde sig för att ta fram en ny utbildning i ämnet ingick hon i arbetsgruppen tillsammans med Marie Hansson, vice vd för Brandskyddsföreningen Restvärderäddning, projektledaren Carina Holm samt restvärdeledaren Tony Kullman från Södertörns brandförsvarsförbund.

– Syftet är att uppmuntra museerna att ta fram katastrof- och restvärdeplaner eftersom vi har märkt att man inte alltid slutför dem. Det är också en möjlighet för deltagarna att få en inblick i hur viktigt samarbetet mellan räddningstjänst, restvärdeledare och den egna personalen är i en sådan här situation, säger Erika Hedhammar.

Inspirationen kommer från England och kursen Salvage and Emergency Planning Course, arrangerad av Historic England, en tredagars praktisk kurs som ges tre gånger per år. Väntelistan till kursen var lång men Erika Hedhammar och Marie Hansson lyckades få plats hösten 2016 och det blev startskottet för den svenska utbildningen som hade premiär i juni i år.

– Vi har valt att ha två dagar teori och en dag med fokus på praktiska övningar. I framtiden kan jag tänka mig att det blir fler praktiska moment just när det gäller att ta hand om föremål, eftersom det uppskattades enormt och var något vi fick feedback på direkt, säger Erika Hedhammar.

Realistiska övningar

En solig sommardag i mitten av juni har de 16 deltagarna från muséer och andra kulturinstitutioner som har kulturhistoriska samlingar anlänt till Ösmo IP. Där väntar restvärdeledaren Tony Kullman och brandmannen Niklas Månsson från Södertörns brandförsvarsförbund som ska leda dagens övningar, som hålls på en nedlagd förskola.

Förmiddagen ägnas åt rökdykning och vattenövning. Ombytta till röda, blå och svarta overaller och med varsin grön hjälm på huvudet samlas deltagarna framför förskolan där Niklas hjälper första gruppen att sätta på sig rökdykarutrustningen som består av rökdykarmasker och en ryggsäck med två lufttankar.

Sedan är det dags att fyra i taget ge sig in i den rökfyllda lokalen. Niklas Månsson instruerar gruppen att hålla höger hand på axeln på personen framför och hela tiden låta vänster hand ha kontakt med väggen. Tanken med övningen är att deltagarna ska förstå hur arbetssituationen ser ut för räddningstjänsten i en skarp situation.

– Det var väldigt rökigt, vi hade bara 30 cm sikt och ingen aning om hur det såg ut i rummet. Det är otroligt att brandmännen klarar av att gå in och göra sitt jobb i den miljön, säger Adina Ekbergh, säkerhetsansvarig på Svensk Museitjänst. Jag har definitivt fått större förståelse för räddningstjänstens arbete. Det var obehagligt att inte veta vad som dyker upp framför en.

Nyttiga lärdomar

Efter övningen är alla överens om att det var svårt med avståndsbedömning, att hålla fysisk kontakt med varandra och att kommunicera inom gruppen under dessa förhållanden. Att identifiera olika föremål visade sig också vara en utmaning. Vissa var lätta att känna igen medan andra var oerhört svåra att tolka och efter att ha trampat på olika föremål var en annan lärdom hur viktigt det är att alltid hålla gångarna fria.

– Nu förstår jag verkligen meningen med föremålskorten vi såg i går, säger Jeanette Sedin, brandskyddskonsult på Brandtech. Ritningen på baksidan är en bra hjälp för att snabbt hitta de prioriterade föremål som ska tas om hand först i en sådan här situation.

Niklas Månsson berättar att här är fingrarna brandmännens ögon även om det går att urskilja konturer med hjälp av en värmekamera. Därför är det bra att redan innan skapa en mental referensbank av hur föremålen ser ut och känns för att underlätta vid en skarp situation.

Andra lärdomar att ta med sig är att det tar tid att få tillgång till brandplatsen och att bistå räddningstjänsten med information om till exempel hälsovådliga föremål som giftpilar. Övningarna visade också på vikten av att ha enkla kartor som pekar ut exakt var de prioriterade föremålen finns, att hålla rent i korridorer och gångar så att det är lätt att ta sig fram och att skapa stora ytor utanför bygganden där föremålen kan samlas.

Näst på tur är vattenövningen. Scenariot för dagen innebär att ett extremt skyfall närmar sig och gruppens uppgift är att skydda ett värdefullt föremål med hjälp av bland annat täckplast, stegar, tejp, häftpistol och tubplast. Men innan arbetet kan börja gäller det reda ut vem som leder arbetet, vem som gör vad och inte minst målet med uppdraget – i det här fallet att leda bort vattnet från föremålet.

Förbered i tid

Gruppen slösar ingen tid utan är snart i gång. Efter att ha täckt över det fiktiva föremålet med plast är det dags att fästa en stor grön presenning i taket för att sedan rulla ihop den till en liten ”rutschkana” och på så sätt leda bort vattnet. Tony Kullman är nöjd med resultatet och utmanar gruppen att täcka ett helt rum genom att fästa presenningen i de fyra hörnen, göra om den till en tratt och sedan leda ut vattnet via ett ”stuprör” av tubplast.

Efter övningen uppmanar Tony Kullman deltagarna att i förväg ta fram bilder på hur de vill att deras egna lokaler ska skyddas när de kommer hem och sedan köpa in det material som behövs för att vara förberedda vid en eventuell händelse.

Eftermiddagens spelövning äger rum på fiktiva Ösmo museum där ett rum i förskolan har förvandlats till ett hembygdsmuseum i form av ett bevarat hem från 1920-talet. Ett hett arbete på taket har orsakat en brand, men som tur är har just detta museum en katastrofplan framtagen av brandmannen Tony Kullman som ingår i styrelsen. Här finns tio prioriterade föremål, bland annat kakformar, degtråg och en klänning inköpt i Amerika, som måste räddas i första hand.

Deltagarna sätter på sig västar i olika färger som klart och tydligt visar vilken roll var och en har. När larmet går tar det inte många minuter innan en beredskapsstyrka från räddningstjänsten och ambulans är på plats. Eftersom plåtslagaren som befann sig på taket har ramlat måste han räddas först innan brandmännen kan påbörja arbetet med att släcka. Museipersonalen ser till att brandmännen får föremålskorten som hör till de prioriterade föremålen så att de kan plockas ut i första hand. När branden väl är släckt och situationen under kontroll övergår ansvaret till gruppen.

Inne i muséet är golv, mattor och en stor del av föremålen dränkta i vatten och nu börjar det tunga arbetet för evakueringsgruppen att plocka ut alla föremål och lägga dem i plastbackar. De bärs sedan bort till uppsamlingsplatsen där grupperna för våta och torra föremål står beredda att påbörja akuta åtgärder och packa in och märka allt. Sambandsansvarig ser till att alla tar paus med jämna mellanrum för att äta, dricka och stämma av läget.

Efter en timme är alla föremål utburna och det är dags att sammanfatta övningen. Gruppen får beröm för sitt fina samarbete, för att ha gjort rätt prioriteringar och för att ha fått ut rätt föremål väldigt fort, men Tony Kullman ger också några goda råd på vägen.

– Ni måste vara mycket tydligare mot räddningstjänsten och påminna dem om att hantera föremålen på rätt sätt. Ni måste också själva vara väldigt försiktiga eftersom det handlar om sköra saker.

Sista dagen på kursen ägnades åt att gå igenom föregående dags övningar för att diskutera vad som fungerat bra och inte och hur man kan förebygga just vattenskador, något som blir allt vanligare.

– Räddningstjänsten bidrog också med en videohälsning från de brandmän som medverkade i övningen. De var framför allt nöjda med föremålskorten som består av en enkel karta som visar var det prioriterade föremålet finns på ena sidan och instruktioner kring hur föremålet ska hanteras i olika situationer på den andra, säger Erika Hedhammar.

Förankra besluten uppifrån

Nadine Jones Pioud, pressansvarig på Brandskyddsföreningen, pratade kriskommunikation och vad man ska tänka på inför, under och efter möten med media. Till exempel att inte lova för mycket i ett tidigt skede när det gäller saker som återuppbyggnad och liknande.

– Hon pratade också mycket om hur man får gehör för de här frågorna inom sin egen organisation och hur man kan få chefen att förstå hur viktigt det är att ha katastrof- och restvärdeplaner. Tyvärr finns det inget enkelt svar på detta. Det viktiga är att beslutet är förankrat uppifrån och att det finns mandat att jobba med frågorna inom organisationen, både ekonomiskt och tidsmässigt, säger Erika Hedhammar. Samtidigt är det fantastiskt kul att det gick att genomföra utbildningen. Det har varit roligt att få jobba med Brandskyddsföreningen och Brandskyddsföreningen Restvärderäddning eftersom det har gett många nya perspektiv.

Nummer 4—2018

Omslag BrandSäkert 4 2018
Den här artikeln finns med i BrandSäkert № 4—2018.