Annons

Du är här

Efter att ha sett många olika läromedel under åren är Wille väldigt nöjd med de senaste versionerna: det måste vara roligt att gå en kurs, annars lär man sig inget.

Wille vilar inte på lagrarna

Publicerad27 februari 2015  Text Karin Aase

Nedslag

Vad gör man efter ett långt yrkesliv med heltidsarbete i räddningstjänsten, ett antal egna företag vid sidan av och FN-tjänst i både Gaza, Kongo och Kosovo? Ser till att vid 78 års ålder gå instruktörs­utbildningen för Heta Arbeten såklart.

– Nu ska vi se, nu får ni akta er så ska jag ta fram lite grejer.

William »Wille« Engelbrektsson öppnar garagedörren vid villan hemma i byn Lane strax norr om Uddevalla. Från de prydliga hyllsystemen plockar han fram tre blåa plastbackar, alla fyllda med diverse triangel­prydda flaskor, brännare och förvridna gastuber. Längre in, på åkgräsklipparen, ligger en docka lika stor som en fullvuxen människa, »min frivillige« som Wille kallar den.

Kanske inte det allra vanligaste att ha hemma i garaget, men så är inte Wille en särskilt vanlig 78-åring heller. När andra ser fram emot pensioneringen för att kunna trappa ner var hans fru Aina snarare orolig för hur i hela friden Wille skulle kunna klara att ta det lugnt. Svaret blev att det gjorde han inte. Tog det lugnt alltså.

Och så där jätteförvånad över det blir man kanske inte när man hör honom berätta om sin karriär, inledd med FN-tjänst i Gaza och Kongo på 1950- och 1960-talet. Väl hemkommen var flera av kollegorna på fabriken där han jobbade som deltidsbrandman, och efter att ha hört deras historier valde Wille också att testa. Och blev fast. Helt fast inom brandbranschen där han har testat att göra det mesta.

– Jag gillade gemenskapen i kåren och spänningen inför uppdragen, att du aldrig visste i förväg vad som skulle komma härnäst. Och så tycker jag det här med brand är för jävla roligt!

1964 blev han heltidsbrandman, men tyckte inte att lönen på 1 000 kronor i månaden var något att hurra över när man skulle försörja en familj med två barn. Så Wille började jobba extra, först som brandvakt på Varvet, sedan med egna företag. 1975 startade han Uddevalla brandservice, och sedan bara fortsatte det. Företag efter företag startades, hela tiden vid sidan av heltidsarbetet som brandman (där han såklart läste vidare till både brandförman och brandmästare). Och det var genom ett av de här företagen som han för första gången fick vara med och hålla kurser i förebyggande brandskydd.

– Brandchefen höll kurser för personalen på lasarettet men hann bara med det teoretiska så då fick jag ta det praktiska istället.

Och om brand var något Wille älskade så var utbildning nästan lika roligt det med. Han fortsatte med de brandförebyggande kurserna, byggde på med utbildningar inom Heta Arbeten och har fram tills idag varit runt i princip halva Götaland för att hålla kurser för alla från lantbrukare till undersköterskor. 

Entusiastisk som få

Och det är därför vi idag, 40 år senare, står och småhuttrar i kylan utanför Willes garage. Wille däremot, han småhuttrar inte, han är för upptagen för att märka att det är kallt. Med engagerad röst och en inlevelse som lämnar få oberörda förklarar han istället för BrandSäkerts utsända hur ämne efter ämne reagerar vid brand, hur de självantänder och vilka konsekvenserna blir. Han förhör oss på mängden syre i luften och förklarar därefter precis hur fruktansvärda konsekvenserna av syrebrist och brandgaser kan bli. Alla nickar, och konstaterar efteråt att vi dels kommer ihåg nästan allt Wille har förklarat, dels att vi är väldigt sugna på att lära oss mer. Det går helt enkelt inte att låta bli att dras med av Willes entusiasm för sitt kall.

– Det var en gång en gubbe som gick en utbildning i Heta Arbeten för mig. Han kom fram efteråt och sa att de två tidigare gångerna han gått kursen hade han bara sovit sig igenom det. »Men det gick fan i mig inte med dig« sa han till mig efteråt.

Och det blev som sagt inte mycket med att ta det lugnt vid pensioneringen. Istället startade han ytterligare ett företag och fortsatte att hålla kurser i brandskydd och Heta Arbeten. Detta utöver att han är ute och går med hunden totalt ungefär en mil varje dag. Och spelar bordtennis och bastar med de andra veteranerna från räddningstjänsten nere på brandstationen i Uddevalla varje måndag. Och umgås med frun Aina, de två barnen och de två barnbarnen.

– Man måste ha lite att göra och så länge kunderna ringer ställer jag upp, förklarar han.

Dels för att utbildning är roligt och dels för att det han lär ut faktiskt gör skillnad. 

– Jag höll en gång en kurs i brandskydd för några sköterskor på ett vårdhem i Uddevalla. Veckan efter gick automatlarmet där och jag var med i styrkan som ryckte ut. Men det var ingen fara, när vi kom fram mötte vi tjejerna med brandsläckaren utanför dörren. »Det är lugnt Wille, vi gjorde som du lärde oss så vi har redan släckt!« förklarade de för oss.

Något som förmodligen räddade livet på den gamla damen som av misstag hade råkat utlösa branden. Och det viktiga för Wille är inte att gå in på detaljer under utbildningen, det viktiga är just att få upp deltagarnas riskmedvetande och få dem att förstå och komma ihåg hur de ska agera både förebyggande och om något händer.

– En kurs kan inte bara vara informationsrik, den måste vara underhållsrik också. När ett företag har betalat pengar för att skicka någon på kurs till mig, då ska inte den gubben komma tillbaka och säga att det var tråkigt, han ska komma tillbaka och säga »oj vad mycket jag lärde mig!«.

Äldste eleven

Och även om Willes brandservice varken har hemsida eller står med i telefonkatalogen så har han ändå att göra, ett 15-tal kurser om Heta Arbeten och tio om av förebyggande brandskydd bara under 2014. Problemet var bara att Wille, som alla andra instruktörer, måste uppdatera sin legitimation var femte år och under förra året gick den ut. Många andra 78-åringar hade kanske sett det som ett tecken på att det var dags att sluta, men inte Wille. Istället gick han återigen Brandskyddsföreningens instruktörsutbildning för Heta Arbeten, precis som han gjort var femte år sedan den infördes i början av 1990-talet.

– Jag lärde mig kanske inte så där jättemycket nytt den här gången, fnissar han. Men det är roligt att se hur de uppdaterar materialet som vi ska använda, nu börjar det bli riktigt fint!

Fortsätter undervisa

Själv är han helt inställd på att fortsätta att undervisa och väcka fler människors intresse för brandskydd genom att få dem att förstå att det de gör faktiskt handlar om liv och död. Och har man som Wille sett konsekvenserna av inbördeskrig, svåra olyckor i hamnen, och varit med om släckningsarbetet på färjan Scandinavian Star som brann utanför Lysekil 1990 med 159 döda som följd – då vet man hur viktigt det är att rädda liv.

– Rubrikerna blir större ju fler som dör, men jag tycker att det är lika illa för varje människa som omkommer. Det är därför utbildningarna är så viktiga, kan vi få upp riskmedvetandet hos dem som jobbar med det här är så mycket vunnet!

»Rubrikerna blir större ju fler som dör, men jag tycker att det är lika illa för varje människa som omkommer. Det är därför utbildningarna är så viktiga!«

Nummer 2—2015

Den här artikeln finns med i BrandSäkert № 2—2015.