Annons

Du är här

Storbrändernas gåta på spåren

Publicerad19 mars 2012  Text Monica Walldén

Forskning

Vilka faktorer leder till att vissa bränder utvecklas till storbränder? Det är en frågeställning som Nils Johansson och hans kollegor på avdelningen för brandteknik och riskhantering forskar kring på Lunds tekniska högskola. Målet är att få bättre möjligheter att förbättra brandskyddet och reducera antalet storbränder.

Många bränder i byggnader är små, där bara något enstaka föremål brinner och branden knappt hinner sprida sig mer än en kvadratmeter innan den släcks. Andra bränder kan sprida sig och bli över tio gånger större än när de upptäcktes som störst. Men ungefär en procent av de svenska bränderna utvecklas till riktiga storbränder. Många gånger är det oklart varför just dessa bränder får en sådan stor spridning.

Bättre kunskap

Därför pågår forskning på Lunds tekniska högskola för att hitta svaret på denna fråga. Genom att samla in statistik från omfattande bränder och kombinera dessa fakta med brandutredningar har Nils Johansson fått en ökad förståelse för vilka faktorer som är kritiska för att bränder ska utvecklas till storbränder. Statistiken visar generella mönster och ger information om var det brinner, vilka startföremål det finns och hur ofta det brinner i vissa material. Brandutredningarna ger mer detaljerad information om specifika fall då branden varit omfattande.

– Vi kombinerar fördelarna med statistiken och brandutredningarna genom vår metod, säger Nils Johansson. Det hjälper oss att förstå brandförloppen och siffrorna i statistiken. På så sätt har vi kunnat hitta underliggande orsaker och problem med vissa typer av bränder.

Denna metod har visat sig väldigt användbar för att få en ökad förståelse för bränders utveckling. Bättre kunskap om de faktorer som gör att vissa bränder blir så omfattande skulle förbättra möjligheterna att förhindra att de uppstår och framför allt att de får ett sådant destruktivt förlopp. På så sätt får man bättre möjligheter att förbättra brandskyddet. Det systematiska brand­skyddsarbetet kan göras effektivare både vid projektering av nya byggnader och vid det löpnade tillsynsarbetet.

Vindsbränder

I projektet har några särskilda objekt studerats speciellt. Bland annat har stora vindsbränder i flerbostadshus analyserats. Gemensamma faktorer för dessa bränder är att de ofta är anlagda och att utrymmena har hög brandbelastning eftersom de används som vindsförråd och/eller har brännbar isolering i vindbjälklaget. Andra problem är att de ofta saknar detektionssystem vilket innebär att räddningstjänstens insats blir fördröjd eftersom man inte får någon tidig varning. I många fall saknas brandcells­indelning helt eller fungerar dåligt på grund av att dörrar står öppna eller är skadade.

– Anlagda bränder inträffar ofta i de fall då vindsförrådet är öppet och vem som helst kan gå in där. Därför är låsning av dörrar är en bra åtgärd för att förhindra dessa stora bränder. Även bättre detektions­system, begränsning av brandbelastning och bättre brandcellsgränser gör stor skillnad. Det handlar ofta om information till fastighetsägare och boende om hur viktiga dessa saker är, säger Nils Johansson.

Stora risker i radhus

En annan del av forskningsprojektet, som utförts som ett examensarbete av Frans Trägårdh, behandlar radhusbränder. Statistik från MSB visar att det är upp till 50 procent högre risk att en människa omkommer i en brand i ett radhus jämfört med i ett flerbostadshus eller en villa. I radhus sprids bränderna också oftare till angränsande rum eller andra brandceller. En stor bov i dramat är vinden, som ofta är gemensam för alla lägenheter vilket gör att branden kan spridas fritt där. Även takfotens konstruktion är ett problem.

– Studien bekräftar det många har kommit fram till tidigare, att de vanligaste orsakerna till att människor omkommer i bränder är att brandvarnare saknas eller inte fungerar, glömda cigaretter i soffan, glömd spis och tekniska fel, säger Nils Johansson.

Varje bostad ska vara avskild från and­ra, men i vissa äldre hus är det inte så. Radhus utan brandsektionering och med mycket trädetaljer ökar risken för brandspridning. Åtgärder som kan minska dessa stora bränder i radhus är därför enligt rapporten att bygga radhusen med sektionerade vindar och täta takfötter och att installera brandvarnare på varje våning. Dessutom bör socialtjänsten samarbeta mer med räddningstjänsten kring sociala faktorer så att räddningstjänsten bättre riktar in sitt förebyggande arbete på dem med »riskegenskaper«.

Metod i framtida forskning

Projektet avslutas under våren med en slutrapport, som presenterar metodiken och väver ihop delprojekten bränder på vindar i flerbostadshus, anlagda bränder i skolor samt bränder i kärnkraftverk. Förhoppningen är att metodiken ska kunna användas i framtida forskning.

– Just nu är det två examensarbetare som använder metodiken för att titta på bostadsbränder där fler än en person omkommer och undersöker om den typen av bränder skiljer sig från dem där endast en person omkommer. Antagandet är ju att är två personer bör kunna hjälpa varandra att undkomma en brand. Även de resultaten presenteras under våren, säger Nils Johansson.

Brandforsk

Brandforsk är statens, försäkringsbranschens och industrins gemensamma organ för att initiera, bekosta och följa upp olika slag av brandforskning. Huvudman för Brandforsk är Brandskyddsföreningen och verksamheten leds av en styrelse och bedrivs i form av projekt vid universitet och högskolor, forskningsinstitut, myndigheter och företag.

Nummer 2—2012

Den här artikeln finns med i BrandSäkert № 2—2012.