Annons

Du är här

Är dödsbränder verkligen ett samhällsproblem?

Publicerad18 oktober 2011  Textmup

Debatt

»Det måste bli färre som dör, färre som skadas och mindre som förstörs«. Den devisen har funnits i snart tio år. Men strävar verkligen alla i den riktningen och med samma ambition? Tveksamt. Vilket kanske märks tydligast i problematiken kring skadade och omkomna till följd av brand.

På senare år har ett flertal projekt startats som ger oss möjligheten att på riktigt förstå faktorerna bakom bränder. Exempelvis forskningen kring dödsbränder, den utökade datainsamlingen kring bostadsbränder samt MSB:s, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, IDA. Det intressanta med dessa forskningsprojekt och sammanställningar är att de i nästan samtliga fall visar att kostnaden till följd av brand ökar, både ekonomiskt och i antal omkomna, att mörkertalen är stora och att »gamla sanningar« inte nödvändigtvis stämmer.

Andra lösningar

Ovan nämnda projekt gör att verkligheten kring skadade och omkomna till följd av brand ur ett räddningstjänstperspektiv börjar klarna. Vi vet att flertalet av de som omkommer eller skadas till följd av brand gör det i hemmet, det är ingen nyhet. Vi vet också att de människor som omkommer ofta antingen är oförmögna att uppfatta att det brinner, göra en släckinsats eller sätta sig själv i säkerhet. Vi vet också, och det är bara att acceptera, att räddningstjänsten oftast inte kan rädda de som omkommer till följd av brand när väl branden inträffar. Vi hinner helt enkelt inte fram. Och som allt fler inser, brandvarnaren räddar inte livet på dessa individer. Det krävs andra lösningar.

MSB levererade nyligen en nollvision med budskapet »Ingen ska omkomma eller skadas allvarligt till följd av brand« samt en nationell strategi till denna. Men för att lyckas med ansatsen avseende dödsbränder måste MSB, precis som Trafikverket gör, aktivt medverka till skapandet av förlåtande system i händelse av brand. Självslocknande cigaretter är ett sätt, möjligheten att få föreskriftsrätt i vård- och omsorgsboenden är ett annat, men det löser fortfarande inte hela problemet med dem som vi inte hinner fram till.

Sanning

Samtidigt som MSB arbetade med sin vision och strategi arbetade Boverket med de nya byggreglerna. Ett regelverk som bland annat syftar till att säkerställa person­säkerheten i händelse av brand. Ändå sker relativt små förändringar avseende det byggnadstekniska brandskyddet i bostäder där flertalet omkommer till följd av brand. Detta mot bakgrund av att det inte får bli dyrare att bygga och med argument som att det ändå bara är 1–2 procent nybyggnation per år varför genomslaget blir litet. Det är dock en sanning med modifikation. Byggreglerna är en av grundstenarna i bedömningen av skäligt brandskydd och det har visat sig att det i vissa fall retroaktivt går att göra förändringar, med hänvisning till att samhället förväntar sig en viss typ av skydd i äldre byggnader utifrån dagens skyddsnivå.

Så ur ett räddningstjänstperspektiv står vi här med lagen om skydd mot olyckor som tydligt säger att vi ska arbeta för att minska antalet skadade och omkomna till följd av brand samt minska egendoms- och miljöskadorna. Samtidigt känns det som om de statliga myndigheterna, Boverket, MSB med flera inte drar åt samma håll med samma ambition. För oss verkar det allt mer uppenbart att enda sättet att minska antalet omkomna och skadade till följd av brand är att alla ser det som ett övergripande samhällsproblem, där alla jobbar gränsöverskridande och inte bara ser till sitt egna ansvars- och verksamhetsområde. Frågan är om resten av samhället verkligen inser det, är beredda på att se problematiken ur det bredare perspektivet och villiga att ta allas vårt ansvar?

Peter Arnevall
Brandingenjör och biträdande chef, förebyggandeavdelningen,
Uppsala Brandförsvar

Nummer 6—2011

Den här artikeln finns med i BrandSäkert № 6—2011.