Annons
view counter
Jens Ärlebrant, brandchef på Brandkåren Attunda, Jan Wisén, brandchef på Storstockholms brandförsvar och Lars Anderman, brandchef på Räddningstjänsten i Norrtälje.

Jens Ärlebrant, brandchef på Brandkåren Attunda, Jan Wisén, brandchef på Storstockholms brandförsvar och Lars Anderman, brandchef på Räddningstjänsten i Norrtälje.

»SMO måste moderniseras

Text Karin Wandrell  Publicerad 12 september 2011

Brand- och räddningscheferna i Stockholms­området är inte nöjda med dagens utbildningssystem för brandmän och brandbefäl. I ett öppet brev till Myndigheten för samhällsskydd och beredskap efterlyser de en dialog för att gemensamt kunna ta fram en lösning på problemet.

Det är brand- och räddningscheferna i Storstockholms brandförsvar, Brandkåren Attunda, Räddningstjänsten Norrtälje och Södertörns brandförsvarsförbund som står bakom uppropet till MSB, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. BrandSäkert har träffat brandcheferna och även Pelle Rytterlund, ställföreträdande produktionschef, Storstockholms brandförsvar, som fördjupat bakgrunden och det som uttrycks i brevet.

– Det har länge funnits ett missnöje kring utbildningen hos räddningstjänsten i stora delar av Sverige. Vi kände att vi måste påtala detta, säger Pelle.

Under våren bildades en arbetsgrupp, där representanter från varje brandförsvar ingick och där även Brandskyddsföreningen medverkade, för att tillsammans ta fram en nulägesbeskrivning, problemformuleringar, utvecklingsmöjligheter och förslag till lösningar. Tillsammans representerar de 27 kommuner, drygt 1 700 anställda och över två miljoner invånare.

– Vi har problem med kompetens- och personalförsörjning. MSB hinner inte leverera i den takt som krävs, säger Pelle. Vi efterlyser bland annat mer flexibilitet och kortare framförhållning. Bara hos Storstockholms brandförsvar finns det i dag 16 befäl som, om de vill, kan gå i pension inom tre månader. Då måste det finnas möjlighet att med kort varsel kunna kompetensutveckla en ersättare. Något som i dag försvårar planeringen är att MSB:s antagning till vidareutbildningar kräver ett namn på deltagaren vilket kan vara svårt att ge i det läget.

För stort avstånd

Ett annat problem som tas upp i brevet är att färre personer från Mälardalsområdet söker utbildningar eftersom skolorna ligger för långt bort.

– Avståndet gör att det blir svårare att kombinera utbildningen med familjelivet, säger Pelle. Det är heller inte säkert att deltagarna får gå på den ort som först uppges. Ett exempel är en person som sökte Räddningsledare A och kom in på Revinge men när kursen började gick den istället i Borås. Eftersom vi inte vet på förhand var i landet utbildningen kommer att gå blir det svårplanerat. Både restider och kostnader har ökat.

Det råder också akut brist på utbildningsplatser för vidareutbildning med ett minskat utbud med alltför få platser till framförallt Räddningsinsats och Räddningsledare A och B.

I brevet påpekas också att den nuvarande 2-åriga eftergymnasiala SMO-utbildningen (Skydd mot olyckor) borde ses över och anpassas efter dagens behov och de erfarenheter som gjorts hittills.

– Tanken med SMO från början var att studenterna skulle kunna arbeta både som brandmän och med säkerhetsarbete på företag och i kommuner/offentlig sektor, förklarar Pelle. Men i dag finns det ett flertal renodlade utbildningar inom säkerhetsområdet.

Tydligare inriktning med bredd

Mot bakgrund av den ökade tillgången på alternativa säkerhetsutbildningar efterfrågas en utbildning som bättre motsvarar den kommunala räddningstjänstens specifika krav på sina anställda.

– I princip alla som går SMO går till jobb inom kommunal räddningstjänst, påpekar Jan Wisén, brandchef i Storstockholm. Därför vill vi att utbildningen ska förbereda brandmännen för verkligheten i yrket.

Brandchefen i Attunda, Jens Ärlebrand, poängterar att det inte handlar om en återgång till den gamla utbildningen.

– Vi vill ha en bredd och brandmän med ett brett intresse för säkerhet. Men utbildningen är fel utformad idag.

– Det handlar absolut inte om att renodla till en utbildning i rökdykning. Förebyggande arbete och information är extremt viktigt, fyller Jan i.

I brevet efterfrågar de brandmän som klarar »det breda uppdraget«: Att utbilda, informera, ge råd, läsa byggnader och kunna riskreducerande åtgärder.

Trots kritiken mot SMO har Storstockholms brandförsvar ändå i första hand anställt sommarvikarier med SMO-utbildning,  men även tagit in andra utifrån. Många återkommer sedan år efter år. Det ger en bredare rekryteringsbas, vilket behövs, då SMO som det ser ut idag har alltför homogena studenter. Utbildningen lockar inte kvinnor eller personer med annan etnisk bakgrund.

– Vi skulle gärna se en översyn även av antagningen och hur utbildningen profileras, säger Lars Anderman, brandchef på Räddningstjänsten i Norrtälje.

Jens håller med. Han menar att det är ett problem ute på stationerna att alltför många nyanställda inte förstår hela uppdraget utan bara är intresserade av att åka på utryckning.

I framtiden vill de se en mer renodlad brandmannautbildning där studenterna är förberedda inför det breddade uppdraget

Förslag till lösningar

I sitt brev försöker arbetsgruppen komma med förslag till lösningar och inte enbart kritisera.

– Vi vill vara med och ta fram något nytt och bättre. Vi efterlyser mer praktik och ett närmare samarbete med brandförsvaren. Kvalitetssäkringen av den enskilde individens kompetens behöver också förbättras genom slutprov med både teori och praktik, menar Pelle.

Regional fördelning

När det gäller utbildningsplatser vill brandförsvaren bland annat ha större möjlighet att styra personalens kompetensutveckling genom att garanteras platser på befäls- och vidareutbildningar alternativt få möjlighet att bedriva egna utbildningar kvalitetskontrollerade av MSB. Man efterlyser också regionkvotering, det vill säga att utbildningsplatserna fördelas regionalt.

Andra förslag är att antagnings-/behörighetskraven ses över i dialog med arbetsgivarna, att antagningarna öppnas så att även andra faktorer utöver betyg och rullband spelar in samtidigt som kraven för att bli godkänd ökar. Allt för att skapa mångfald, tydligare väga in personlighet och ge andra yrkeskategorier möjlighet att komma in på utbildningen.

Vad gäller genomförandet av utbildningar menar arbetsgruppen bland annat att distanskurserna borde utvecklas och anpassas utifrån kundens behov. SMO-distans borde vara tydligare kopplat till regionens räddningstjänster samtidigt som SMO inriktas på yrket »brandman i kommunal räddningstjänst«. Egenrätten för MSB att enbart deras utbildningar ger behörighet till Räddningsledare A med flera borde slopas. Att utbildning bedrivs i regionerna ses som en annan fördel bland annat för att behålla kompetensen hos de egna instruktörerna och för att garantera erfarenhetsåterföring från nu aktiv personal.

För MSB är det viktigt att ha en öppen och kontinuerlig dialog med landets
räddningstjänster om den utbildning som ska försörja kommunerna med räddningstjänstkompetens.

– Det är av största betydelse att utbildningarna motsvarar de krav och förväntningar som kommunerna har och att vi ser till att tillgodose detta på bästa vis. Brevet tar upp flera synpunkter på nuvarande utbildningar som uppenbart behöver diskuteras och vi avser att göra det snarast med både brevskrivarna och företrädare för landets räddningstjänster i en bredare mening, säger Kjell Wahlbeck, avdelningschef för utbildning, övning och beredskap.
 

SMO idag

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, driver skolor i Härnösand (Sandö) och i Revinge. De allra flesta som rekryteras till räddningstjänsten i samtliga Sveriges kommuner har gått SMO. SMO-utbildade kan även arbeta i privat sektor, till exempel inom industrin. Utbildningen är tvåårig.

Nummer 5·2011

5·2011

Den här artikeln finns med i BrandSäkert nummer 5·2011.