Annons

Du är här

»Brandsverige måste rycka upp sig«

Publicerad12 september 2011  Text Karin Wandrell

Teknik och byggnad

Våga satsa på bra lösningar när det gäller brandskydd – inte bara de enklaste. Det menar Mattias Delin, brandingenjör och före detta ordförande i BIV (Föreningen för brandteknisk ingenjörsvetenskap).

Ofta när det pratas om att satsa på brandskydd dyker en kör av personer upp som menar att det finns viktigare saker att ta hänsyn till.

– Om ursprungsfrågan var generell kanske kören hellre vill satsa på fallolyckor och om den var specifik kanske det heter att någon annan verksamhetstyp bättre behöver satsningar, säger Mattias. Problemet är bara att »det där andra« aldrig dyker upp. Kören vill aldrig satsa på något utan vill alltid vänta.

Han tror att det medför flera problem. Ett är att detta beteende riskerar att successivt minska resurserna eftersom startskottet aldrig går. Om motsatsen däremot inträffade, att man började satsa skulle det öppna slussportarna.

– Vi är »brandsmurfarna« i Sverige som har fått i uppdrag att bevaka brandfrågorna, säger Mattias. De andra smurfarna litar på att vi tar ansvar för det. Om vi inte säger ifrån kommer de andra smurfarna att tro att det inte behövs några åtgärder eftersom de litar på vårt omdöme precis på samma sätt som vi inte kan ta ansvar för till exempel »trafiksmurfarnas« uppgift.

Ekonomin avgörande

Trots att nybyggnationen i Sverige bara motsvarar 1–2 procent av hela beståndet, handlar debatten i hög grad om dessa.

– Jämför man med andra länder har brandsäkerhet betydligt högre status än här. Människor är stolta över att bli utsedda till brandskyddsansvariga på företag och räddningstjänsten har hög status. I Sverige ifrågasätts både räddningstjänsten och vi konsulter på ett annat sätt. När det gäller brandskydd i bostäder diskuteras det som en samhällskostnad fast det i slutändan ska betalas av privatpersoner vars löner inte nödvändigtvis blir högre även om man sänker kostnaderna för brandskydd på exempelvis kontor. Kontor har ofta ett ganska bra brandskydd när det gäller personsäkerhet, så det skulle nog kunna sänkas, men man borde av egen ambition lägga ner mer pengar på egendomsskydd. Saker som stjäls vid inbrott går ofta att ersätta ganska enkelt men vid en brand kan man förlora allt. Företagen är inte förberedda på detta utan satsningen på brandskydd sker ofta först när de redan haft en stor brandskada.

När det gäller offentliga verksamheter, som till exempel förskolor, skolor och sjukhus, ligger stora kostnader i fastigheterna som generellt sett har ganska dåligt brandskydd. De allmänna råden om ändring av byggnad, BÄR, är på väg att ändras och ska ingå i nya BBR, Boverkets byggregler. Där har man skrivit bort krav på ändringar i vissa verksamhetsklasser som ofta finns i det offentligt ägda fastighetsbeståndet.

– Man verkar blunda för att det är sårbara personer, som barn, sjuka och gamla, som vistas i byggnaderna, säger Mattias. Det handlar mycket om ekonomi. Landsting och kommuner lever under stor press och orkar inte stå emot. De ser heller inga tydliga vinster med att satsa på ett bra brandskydd. Tyvärr får de hjälp av myndigheterna i den nedrustningen.

Kollektiv stolthet

Mattias menar att alla som arbetar med brandsäkerhet borde odla en kollektiv stolthet över det de gör och koppla brandskyddet till just skydd mot brand istället för att enbart följa regler. I dag är det den näst sämsta lösningen, den som precis uppfyller kriterierna, som är den stora vinnaren. Kortsiktigt jagande av kostnader får styra för mycket trots att en bättre lösning kanske hade gett bättre ekonomi på lång sikt. När de flesta byggprojekten går på totalentreprenad får projekteringskostnad och entreprenadkostnad för stort fokus.

– Innovationerna sker åt fel håll. Det handlar mer om att spara pengar än att utveckla brandskyddet. Det pratas mycket om kostnad/nytta analyser men frågan är vad vi menar med detta. Vill vi ha mycket brandskydd för pengarna eller vill vi betala så lite som möjligt för minsta tillåtna brandskydd? Tyvärr blir det ofta det sistnämnda.

Regelverken skrivs av myndigheter och tanken är att de ska fungera som verktyg för att uppnå ett visst ändamål, men istället tenderar de ofta att själva bli målet. Byggherren i sin tur uppfyller sedan regelverket utan att tänka på målet för reglerna.

– Jag skulle vilja att myndigheterna tog ett större ansvar när det gäller implementeringen av regelverk genom att visa hur de vill att utövarna ska bete sig och att ingenjörerna funderar mer över hur människor beter sig och tar hänsyn till det. Det är svårt för nya vetenskaper och rön att vinna status och att få de yrkesverksamma att tillämpa de nya kunskaperna i praktiken, säger Mattias.

Han menar att rädslan för att våga gå ett steg längre både handlar om feghet och oro för att förlora uppdrag till konkurrenterna.

– Vi är som en djurflock som anpassar tempot efter den långsammaste. Nyexaminerade uppmuntras till exempel inte till att använda sina nyvunna kunskaper på arbetsplatsen. Det kan dock komma stöteffekter när hela flocken plötsligt tar ett hopp framåt men det tar för lång tid för nya saker att vinna acceptans.

Öppen för ny kunskap

Det finns vissa på konsultsidan som är duktiga på fortbildning medan andra inte bryr sig alls. Det råder också olika fokus på vad som anses vara viktigt. Entreprenadjuridik sätts högt i kurs av vissa medan intresset för tekniska utbildningar hamnar i skymundan. För tio år sedan fanns det 50 brandskyddskonsulter i landet. I dag ligger den siffran runt 300 stycken.

– Utvecklingen har gått fort, säger Mattias som själv driver ett eget företag i dag. Eftersom det finns gott om uppdrag tycker jag att konsulterna borde våga lite mer. Visst, har man många anställda med höga löneanspråk så vågar man kanske inte chansa och vara för tuff av rädsla för att förlora uppdrag, men man borde ändå våga mer.

De flesta uppdragsgivares mål är att få en byggnad med viss gestaltning och funktion som följer tidsplanen och håller budgeten. Konsultens uppgift är att hjälpa till och få brandskyddet att bli en fungerande komponent i projektet.

– Drar vi iväg alltför mycket kanske gestaltningen påverkas eller budgeten dras över. Det gäller att hitta rätt. Det kan vara svårt att få igenom andra lösningar än de enklaste men man kan alltid ge förslag på bättre brandskydd som inte nödvändigtvis behöver vara dyrare eller försöka övertyga om att nyttan är värd en högre kostnad.

Tydliga regler och vägledning

När det gäller SBA, systematiskt brandskyddsarbete, tycker Mattias att tanken är god men att myndigheterna återigen har missat när det gäller implementeringen.

– Ingen visste hur SBA skulle användas och det lämnades vind för våg i hopp om att det skulle lösa sig själv. Det saknas tydliga krav och finns varken morot eller piska. Resultatet har blivit en hög papperstravar. När räddningstjänsten gjorde brandsyner på till exempel skolor hade de en viss pondus. Skolan fick ett protokoll och order att fixa det som felades. I dag ska de själv göra en tillsyn och sedan gå till fastighetskontoret och be dem ordna felen. Där möts han/hon ofta av en klapp på huvudet och »Vi kan minsann det här«. I bästa fall kan rektorn se när något är sönder, men saknar kompetens att se vad som fattas eller vad som är lämpliga utrymmen för vissa verksamheter. De ser bara en ledig lokal.

För att få SBA att fungera som tänkt krävs det tydliga regler och vägledning från myndigheten. Mattias skulle gärna se att det togs fram någon form av schablonhandledning där det i enkla termer uttrycks vad som ska göras. I dag krävs det att man själv ska kunna tolka regler och föreskrifter, men det finns lika många tolkningar som det finns tolkar.

– Vi ska ta vara på det som är bra i SBA och styra upp det. Räddningstjänsten behöver mer resurser för att kunna stötta och hjälpa till. Det behövs också mer »piska«. I dag kan till exempel en nattklubb låsa utrymningsvägarna utan att något händer. Det gör att vi tappar alla som inte vill eller kan följa reglerna.

Slösar bort kompetensen

Mattias menar att det är synd och skam att många brandingenjörer efter flera års utbildning på tekniska högskolor fortfarande förväntas följa »Svensk byggnorm 1980« när de kommer ut i arbetslivet.

– Det är ren kapitalförstörelse eftersom de inte får möjlighet att utnyttja sina kunskaper och staten, som bekostar utbildningen, kastar pengarna i sjön. I till exempel Australien utförs förenklad dimensionering ofta av ingenjörer med lägre utbildning medan brandingenjörerna ägnar sig åt analytisk dimensionering. I Sverige har brandingenjörerna hand om båda vilket kan vara bra eftersom det ger en helhet. Samtidigt blir det enkelt och bekvämt att nöja sig med förenklad dimensionering istället för att ta steget över till analytisk dimensionering. Det leder till halvmesyrer. Vi vågar inte löpa linan ut av rädsla för att det ska kosta för mycket.

Har konsulterna blivit självgoda, introverta och bekväma med för höga löneanspråk? Mattias menar att konsulter i grund och botten är ambitiösa människor, men att det inte kommer ut så mycket i slutänden.

– Löneanspråken är höga vilket gör att företagen måste sälja många jobb och därför inte vågar ta risker. Förenklad dimensionering är det som blir kvar. Jag tycker att det generellt sett råder en lätt fixering vid pengar. Cheferna klagar ofta på de nya ingenjörernas löneanspråk, men det var väl inte de nya som skapade denna Klondykekultur?

Våga ta tuffa beslut

Det råder också en viss protektionism när det gäller erfarenhetsöverföring. I konsultbranschen är det svårt att tillfullo dra sina egna slutsatser eftersom det behövs återkoppling när det gäller till exempel hur brandskyddet fungerar ur underhållssynpunkt eller vid en brand.

– Det behövs input från andra men det går att göra en hel del själv genom att gå igenom varje uppdrag och se vad som fungerade bra och inte. Lateralt däremot sker det ingen som helst erfarenhetsöverföring mellan företagen. Alla håller sina misstag och lyckade lösningar för sig själva. Vi stöter ofta på varandras jobb och ser vilka tabbar som begåtts men berättar det inte. Vi måste rycka upp oss och börja ge varandra juste feedback!

När det gäller metoder har Mattias bilden av att utvecklingen delvis stagnerat i kombination med en rädsla att våga ta vara på det som är nytt och utmana svagt underbyggda lösningar. Han menar att det vittnar om en värld där det är »lågt i tak«.

– Det är ledarskapet som bestämmer vad som ska göras. Chefen behöver vara mer av en ledare och våga sätta ribban högre. Det finns mycket kompetens att använda sig av. Det finns de som vågar ifrågasätta och pröva nya lösningar och det är dem vi måste ha som förebilder!

Han jämför med arkitekter. Vissa satsar enbart på högprofilprojekt, satsar hårt på att få jobben och tar stora risker. Belöningen är ett spektakulärt jobb som ger stort gensvar. Andra nöjer sig med enkla uppdrag som sällan uppmärksammas.

– I konsultbranschen finns det alldeles för få risktagare. Vi måste våga ta position längst fram i flocken och satsa på bra lösningar, höja standarden och ha mer erfarenhetsöverföring över företagsgränserna.

Mattias samarbetar med företaget Fire Safety Design AB i ett stort uppdrag när det gäller ombyggnaden av Slussen i Stockholm. Mattias är där projektledare för området »Brand och säkerhet«.

– Nya Slussen ska vara klar om 10 år och hålla i 100 år. Det gör att vi måste tänka framsynt vilket är enormt stimulerande!
 

Mattias Delin, 41 år

  • Träbåtbyggare och snickare före brandingenjörsstudierna
  • Brandingenjörsexamen 1998
  • Anställd på Brandskyddslaget 1998–2002
  • Delägare i Briab 2002–2007
  • Chef för WSP Brand & Risk 2007–2009
  • Egna företaget DeBrand sedan 2009

Nummer 5—2011

Den här artikeln finns med i BrandSäkert № 5—2011.