Helhetssyn viktigast vid skyddet av kyrkor
Debatten om brandlarm i kyrkor fortsätter. Staffan Westerberg bemöter Bengt Blomqvists inlägg (BrandSäkert nummer 6 2010)
Som tidigare säkerhetschef inom kyrkans värld är jag väl insatt i Bengt Blomqvists nämnda säkerhetsinventeringar i kyrkor, dess antal och innehåll samt åtgärdsförslag.
När det gäller övertändningstider så har SP, Sveriges Tekniska Forskningsinstitut, på uppdrag tagit fram ett antal beräkningsmodeller för olika kyrktyper. Utifrån dessa teoretiska modeller kan man ut?läsa att den ungefärliga tiden för ett snabbt brandförlopp inte skiljer sig så mycket kyrkor emellan, medan det långsammare brandförloppet skiljer sig en hel del mellan olika kyrkor.
Många kyrkor har en ungefärlig övertändningstid på 13 minuter vid ett långsamt brandförlopp och 4 minuter vid snabbt brandförlopp. Är då insatstiden 30 minuter för den som ska påbörja släckinsatsen, bör nog fler överväganden än brandlarm göras utifrån kyrkans kulturhistoriska värde. I synnerhet måste brandriskerna i kyrkan vara identifierade och lämpliga åtgärdsförslag för att reducera brandriskerna presenterade innan skyddsåtgärder vidtas. För att inte kunna ifrågasätta opartiskheten, bör riskanalyser med förslag om installation av brandlarm och projekteringen av larm?anläggningen utföras av olika aktörer.
Ungefär 40 procent av alla kyrkor tillhörande Svenska kyrkan ligger så till att räddningstjänsterna har »körtider« på minst 20–60 minuter dit, enligt min kartläggning. Många av dessa kyrkor saknar även egen personal på plats dagtid samt har dåliga möjligheter till släckvattenförsörjning.
Att som brandingenjör och tidigare operativ i räddningstjänsten helt förringa betydelsen av räddningstjänstens insatstid i förhållande till kyrkans övertändningstid och tillgången till släckvattenförsörjningen för en lyckad släckinsats lämnar många frågetecken.
Många obefogade larm
Enligt tillgänglig statistik kan vi se att det vid ungefär tio tillfällen varje år upptäcks brand i kyrkor tidigare tack vare brandlarm, men samtidigt får man drygt 400 obefogade larm. Att det är ett fåtal kyrkor som står för majoriteten av de obefogade larmen är direkt felaktigt och mer överförbart till andra typer av objekt. Utifrån de säkerhetsanalyser av kyrkor i Sverige och Norge som jag utfört måste jag nog tyvärr konstatera att många obefogade larm beror på olika brister i projekteringen av larmanläggningarna. En inte ovanlig anledning till obefogade larm är när många levande ljus tänds samtidigt i kyrkan, något som är en del av den ordinarie verksamheten och inte ska behöva rendera i obefogade larm.
»Happy fires«
Den kyrkoantikvariska ersättningen utgår i huvudsak till underhållsåtgärder av kyrkor och inventarier, en mindre del går till olika typer av säkerhetshöjande åtgärder, bland annat brandlarm.
Då så kallade »Happy fires« förekommit i kyrkor är det ett rimligt antagande att övertändningstiden för kyrkan legat i paritet till insatstiden för påbörjad släckinsats, annars hade resultatet inte blivit en »Happy fire«.
Staffan Westerberg,
Säkerhets/Ekonomisk Rådgivare






