I drömskolan hjälps alla åt

Brandmästare Anders Thor började på Brandskyddsföreningen vid årsskiftet. Där ingår han i rådgivarteamet och ansvarar bland annat för utbildningen av deltidsbrandmän. Innan dess arbetade Anders vid Uppsala Brandförsvar, främst med stab och ledning och har också arbetat som brandman mellan 1989 och 1999.

– På den tiden diskuterade man inte skolbränder i sig utan talade om bränder överlag. Nu pratas det mer om skolbränder men samhället har fortfarande inte tagit tag i problemet. Det borde ligga högt upp på politikernas agenda, men det kanske anses som ett nytt och svårt område. Många anser dessutom att det är räddningstjänstens område och inte deras.

För att kunna bygga upp en väl fungerande organisation inom skolan måste man först veta vilka resurser som finns att tillgå inom kommunen när det gäller brandskydd.

– Många överskattar räddningstjänstens förmåga. Ett exempel är då det uppstod en gasexplosion i kemisalen i en skola. Det ledde till en kraftig brand och skolan fick utrymmas. Den räddningsstyrka som fanns på plats inom tio minuter bestod av fem man, inte 30-40 stycken som skolan hade trott.

Tänka framåt

Anders menar att skolan överlag måste fundera över frågor som hur den egna organisationen fungerar om fyra, fem personer ur den ordinarie personalen är borta och ersatta med vikarier.

– I en skola i Uppsala ansvarade till exempel en vaktmästare för alla funktioner vid en brand. Han var brandskyddsansvarig, skötte alla larmanordningar och hade en nyckelroll inom organisationen. När brandlarmet gick en dag då han var sjuk fungerade ingenting. Ingen visste vad de skulle göra eller var de skulle vara.

Denna gång stannade det vid rökutveckling i korridoren men det hade kunnat gå mycket värre. Skolan lyckades utrymma alla elever även om det tog tid.

– Det är ett riskmoment att låta en person ansvara för allt, säger Anders. Det var rena turen att det inte var en större olycka där dörrar behövde låsas upp, larm dras igång och så vidare. Skolan fick sig en tankeställare när de insåg hur lätt det hade kunnat gå fel. Jag var själv där senare och genomförde en utbildning men de har fortfarande en ganska skör organisation.

För att undvika liknande situationer måste alla ta sitt ansvar, från kommun till rektor och räddningstjänst.

– Det handlar om resurser, rutiner och prioritet. Skolorna har inte råd att utbilda personalen och väljer därför bort brandutbildningen. Lösningen blir att köra en lightvariant med information i aulan istället för att dela upp personalen i mindre grupper där även praktiska moment ingår. Det är väldigt kortsiktigt tänkt. Det känns tråkigt om något måste hända först för att man ska reagera.

Större tydlighet

Ansvarsfördelningen måste vara tydlig. Vad ska personal, rektor, fastighetsägare och räddningstjänst göra? Ofta faller saker mellan stolarna för att ingen vet vem som är ansvarig.

– Räddningstjänsten borde ställa fler krav på fastighetsägaren som har det yttersta ansvaret och kommunerna borde inte vara så tandlösa utan våga ställa högre krav än minimikraven, säger Anders. Det finns mycket pengar att hämta där om man ser till skadekostnaderna totalt.

Anders menar också att det saknas medvetenhet och kunskap om vad man kan göra själv och vad man får göra samt vad räddningstjänsten kan hjälpa till med.

– Mycket handlar om okunskap och rädsla. Vikten av att arbeta med SBA, systematiskt brandskyddsarbete, har inte riktigt gått fram. Jag tycker också att det saknas delaktighet i skolan. De använder sig inte av hela skolan, elever, skolpersonal och ledning, för att organisera och lösa brandskyddet. Jag tycker att man borde införa brandskyddsutbildning i lämpliga årskurser. Det skulle man tjäna mycket på. Framförallt när det gäller risker och hur man förhåller sig till och hanterar dessa istället för att enbart förlita sig till larm som går igång när olyckan redan är ett faktum. Barn är duktiga på detta. När det gäller skadekostnader står skola och elever för 80-95 procent av kommunens kostnader för skador och bränder så det finns mycket att göra.

Samarbetet mellan skola och räddningstjänst borde också öka. Anders upplever att många är rädda för att ringa och besvära om det de upplever som småsaker.

– Räddningstjänsten är heller inte så duktig på att profilera sig utåt. De skulle kunna vara delaktiga i olika projekt på skolorna, berätta om risker med mera. Det finns flera bra exempel på detta i vissa kommuner. Det gäller bara att våga lyfta luren och fråga. Det är dessutom räddningstjänstens skyldighet att informera och utbilda.

Dra fördel av räddningstjänsten

I den ideala organisationen ingår att utse en ansvarig för varje verksamhet och att öka medvetenheten och delaktigheten istället för att nöja sig med en pärm med papper.

– I det ingår att skapa rutiner för nyanställda och vikarier eftersom det ofta faller där. Be räddningstjänsten om hjälp vid övningar, det är bra för dem också att veta hur skolorna ser ut och det gör automatiskt att övningarna blir bättre.

Drömskolan enligt Anders är en skola där elever, personal och ledning tillsammans med räddningstjänsten skapar en organisation som fungerar vid tillbud, bränder och olyckor. Där räddningstjänsten är med och utbildar personal och elever.

– Dagens kostnader för olika tekniska lösningar borde istället användas till att skapa riskmedvetenhet, utbilda personal och ta dit brandmän två gånger per vecka som främst kan fungera som förebilder. Det sänder jättebra signaler. Vi borde främst jobba med att förändra beteendet för att skapa en symbios mellan larm och människor.