Annons
view counter

Sverige behöver fler disputerade brandingenjörer

Publicerad 23 oktober 2009

Sverige var först i Europa med att akademisera brandingenjörsutbildningen. Den akademiska utbildningen startade 1986 och de första utexaminerades 1989. Detta har lett till en ökad teoretisering och systematisk problematisering av ämnet och branschen. Denna utveckling har och kommer troligen att leda till förbättrade metoder, arbetssätt och utveckling av ny teknik. Nu tycker jag att det är dags att ta nästa kliv!

Traditionellt är brandmannayrket och brandingenjörsyrket, inte minst inom räddningstjänsterna, baserat på erfarenhet och praxis. Det är inget fel i sig, men det behöver kompletteras med andra metoder för att utveckla verksamheten. Inom andra branscher och vetenskapliga områden baserar man utveckling på bevisade och vederlagda förbättringar. Detta arbetssätt används, som jag upplever det, alltför sällan inom räddningstjänsterna. Istället baserar man sin metodutveckling eller förändring av arbetssätt på vad man själv eller andra kommit fram till fungerar bra vid enstaka tillfällen. Speciellt om den andra är en god kamrat eller en allmänt respekterad kollega. Det positiva i detta är att det visar på gott samarbete eller åtminstone samverkan med andra räddningstjänster, men det betyder samtidigt att den införda förändringen kanske inte medför en förbättring eller i värsta fall en försämring. I vilket fall som helst så är fördelarna inte bevisade.

Test och experiment

Det vetenskapliga arbetssättet innebär att man ansätter en tes om hur en förändring ska eller kan förbättra till exempel en metod. För att sedan gå vidare testar man sin tes och jämför den nya metoden med en existerande beprövad. Testen eller experimenten får sedan visa vilka för- och nackdelar den nya metoden innebär jämfört med den gamla. Slutligen gäller det att ta ställning till om fördelarna uppväger nackdelarna innan man bestämmer sig för att börja använda den nya metoden.

För att detta ska ske, och för att förändringen ska gå snabbare än vad den gör idag, tror jag att det behövs fler forskarutbildade brandingenjörer och framför allt sådana med operativ erfarenhet. De vetenskapliga metoder och det angreppssätt som man tvingas ta till sig under forskarutbildningen kommer att avspegla sig i tillämpningarna när man väl är tillbaka verksamheten.

Dessutom kommer en sådan utveckling att gagna samarbetet mellan universitet, forskningsinstitut och räddningstjänsterna. Jag upplever att när man är klar med sina studier i Lund eller Luleå, går man antingen vidare till den kommunala räddningstjänsten/myndigheter via RUB-kursen (RäddningstjänstUtbildning för Brandingenjörer) på Revinge eller så går man till konsultverksamhet inom främst byggnadstekniskt brandskydd eller riskhantering, men dessa senare lämnar jag åt sidan i just den här diskussionen. Utveckling av räddningstjänsternas metoder, teknik och taktik kräver tillämpad forskning, det vill säga teoretisk förståelse för brandförlopp och brandutveckling, men också förståelse för det praktiska arbetet med att förebygga eller bekämpa brand. De framtagna resultaten inom brandforskning, i alla fall från den tillämpade delen, behöver bli så konkreta att de kan omsättas i praktiken så att antalet bränder blir färre, antalet döda i bränder minskar (och inte som nu ökar) samt att andra skador efter bränder blir mindre.

Gynnar brandforskningen

Grundat på mina egna erfarenheter tror jag dessutom att brandforskningen kommer att gynnas av att erfarna personer kommer in på forskarutbildningen för att på sikt leda och entusiasmera utvecklingen av brandsäkerhetsområdet i framtiden. Orsaken till det är, som jag ser det, att reella problem kommer att kunna undersökas och formuleras av dem som har förståelse för både de praktiska problemen och forskarvärldens möjligheter att lösa dem.

Under mitt första år på Brandforsk har jag träffat en mängd personer från skilda delar av brandforskningsvärlden i Sverige. Under dessa möten och diskussioner har jag även uppfattat att viljan och/eller förmågan för räddningstjänsterna att ta till sig ny kunskap och omsätta den i praktiska tillämpningar är begränsad. En brandchef/räddningstjänstchef sa att »lärprocessen fungerar dåligt«. Jag tolkade det som att det går långsamt eller inte alls. Även detta torde bli bättre om vi skulle få fler forskarutbildade brandingenjörer med operativ erfarenhet. Det skulle fungera som en brygga mellan den kunskap som byggs upp på universiteten och den erfarenhet som hela tiden utvecklas i kommunerna.

Praktiska problem

Det finns säkert flera praktiska problem för att åstadkomma detta. Det första jag slås av är att brandingenjörer som jobbat operativt i några år, och därmed har den erfarenhet jag efterlyser, har kommit en bra bit på väg i sin karriär. Det betyder att de innehar någon form av chefsbefattning, de har bildat familj, köpt hus och kort sagt anpassat sig till en hög lön. I alla fall betydligt högre lön än vad man traditionellt har som doktorand. Det kommer då att ställa orimligt höga krav på motivationen för att gå ner avsevärt i lön och påbörja forskarutbildning, vilket förmodligen får till följd att det inte händer alls.

Det är inte heller rättvist att begära att enskilda kommuner ska stå för sådana satsningar. Även om det skulle kunna innebära att kommunen kan få tillbaka en person med betydligt större kompetens än när han/hon gick vidare i sin utbildning är det ju inte ens säkert att individen väljer att stanna i just den kommunen. Jag menar att här behöver staten (MSB) ta sitt ansvar och visa att man vill utveckla räddningstjänsterna. Kommunerna kan säkert anpassa tjänstgöringen för sina brandingenjörer förutsatt att MSB går in med någon form av ekonomiskt stöd för att göra det möjligt för erfarna brandingenjörer att bedriva forskningsstudier. Jag är övertygad om att detta skulle betala tillbaka sig inom en ganska snar framtid i form av bättre metoder, bättre förebyggandearbete med mera. Återbetalningen kommer alltså i form av färre bränder, mindre skador och mindre kostnader. Kort och gott en investering för en säkrare framtid.

Per-Erik Johansson, Brandforsk