Från larmställ till labbrock

Per Ringqvist har alltid haft ett bra samarbete med Magnus Olsson, chef för polisens tekniska rotel.

– Till slut sa Magnus: »Det är lika bra att du börjar här!«. Vi började undersöka möjligheten att få till stånd ett samarbete. Dåvarande Räddningsverket visade intresse för idén och var villiga att bidra med 40 procent ekonomiskt till ett 2-årigt projekt. Övriga 60 procent delar polisen och räddningstjänsten på.

Projektet är nu inne på andra och sista året och Per är nöjd med resultatet och skulle gärna se en fortsättning.

– Jag gör bland annat brandutredningar eftersom det behövs bättre kompetens. Idag får poliser tre veckors utbildning, vilket inte räcker, även om de är väldigt duktiga ändå.

På brandplatser där man misstänker anlagd brand arbetar man numera i team som består av kriminaltekniker som säkrar spår, brandutredare som inriktar sig på brandorsak och att tolka brandbilden, en brandhärdshund med förare som söker igenom området efter spår av brandfarlig vätska och en kriminalfotograf som dokumenterar brottsplatsen för bland annat kommande rättegångar.

– En av mina uppgifter är att stötta utredare och åklagare i brandrelaterade frågor, säger Per. Om någon sitter häktad kan jag direkt ge besked om bevisen räcker för åtal. Är svaret nej kan personen släppas omgående och polisen slipper betala skadestånd i onödan. Normalt är gången att ärendet först går till samordningsroteln som berättar för åklagaren vad utredaren arbetar med. Åklagaren begär sedan in ett sakkunnigutlåtande från räddningstjänsten. Det här tar tid och är mycket jobb i onödan. Nu kan jag ge sakkunnigutlåtandet direkt vilket gör att polis och åklagare kan lägga ner rätt mängd arbete på fallet. Närheten till polisen är en styrka eftersom det gör det möjligt att få ut rätt information i ett tidigt skede och jag kan också ge råd om vad utredarna bör tänka på under utredningen.

Lyft för alla

Per menar att projektet har blivit ett lyft även för räddningstjänsten eftersom man hjälps åt för att få bukt med bränderna.

– Jag har lärt brandmännen att titta efter spår och inte förstöra dem i onödan. Det gäller att hela tiden ha detta sätt att arbeta i bakhuvudet. Ofta går det att se direkt om det har förekommit brandfarlig vätska men det går inte att binda till någon person om det inte finns spår. Det borde satsas mer på utbildning i kriminalteknik för brandmän. Jag visste själv ingenting när jag arbetade som rökdykare och så här i efterhand förstår jag hur mycket som gick till spillo. Jag har även utbildat poliser i yttre tjänst samt förste man på brottsplatsen i hur de ska bete sig vid en misstänkt anlagd brand.

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, som numera ansvarar för projektet, har tillsatt en konsult som ska utvärdera verksamheten.

– Vi får se vad som följer av detta. Själv tycker jag att det är ett sätt att arbeta som hela Sverige borde ta till sig men alla är inte öppna för ett samarbete.

Anlagd brand

Ett underprojekt som bedrivs under samma period är »Anlagd brand«. Det är en bred satsning som bland annat stöds av Brandskyddsföreningen. Anlagda bränder är ett stort samhällsproblem som kostar stora summor varje år.

Nätverksgruppen, med Per som projektledare, består av personer från räddningstjänsten, närpolischefer, kommunernas säkerhetschefer, Brottsförebyggande Rådet och Brandskyddsföreningen. Till hösten är det även tänkt att gruppen ska utökas med en representant från socialtjänsten (barn och ungdom).

– I första hand har vi koncentrerat oss på att analysera alla anlagda bränder i området för att kunna urskilja trender och förutse risken för större bränder. Under april/maj och augusti/september 2008 var det en topp vilket stämmer med den nationella statistiken, säger Per. Det har visat sig att om polisen tar in misstänkta på förhör när det varit många anlagda bränder i ett område lugnar det ner sig. Det spar både arbetstid och minskar skador att gå in i ett tidigt skede även om bevisen inte räcker till åtal.

Hittills i år går det redan att se en minskning. Förra året hade Gävle 15 anlagda bränder i april och 20 i maj. Årets siffror är betydligt lägre, 9 respektive 10 bränder. Även i Sandviken har antalet anlagda bränder sjunkit rejält jämfört med 2008.

– Det är svårt att säga om det beror på våra åtgärder eller om det bara är en slump, men vi vill givetvis tro att det vi genomfört gjort nytta.

Konkreta åtgärder

Även om anlagd brand-projektet i huvudsak har siktat in sig på kartläggning och att öka kunskapen om anlagda bränder har nätverksgruppen även valt att genomföra ett antal åtgärder under 2008.

Räddningstjänsten har bland annat gjort utskick till privata näringsidkare i områden som drabbats av många anlagda bränder med råd och tips som att undvika att ha sopor eller annat lättantändligt material utanför fastigheten. De har också utfört tillsyn enligt lagen om skydd mot olyckor för att få företag och kommuner att vidta de åtgärder som krävs för att förebygga brand och olyckor.

– Vi har också brandutbildning för alla elever i åk 2 och 5 och kommer att börja med säkerhetsdagar för åk 7 tillsammans med andra aktörer. Det har till exempel visat sig att mopedåkande och anlagda bränder hör ihop eftersom ungdomarna automatiskt har med sig antändningsvätska genom bensinen.

Stort engagemang

Ett annat sätt att angripa problemet är så kallade bekymringssamtal med barn och ungdomar som lekt med eld.

– Hittills har vi haft 15 ungdomar på samtal. Det har handlat om allt från brand i papperskorg till antända toaletter. En pojke hade till och med satt eld på en flickas hår. Vi har försökt sprida informationen om samtalen till så många som möjligt i skolans värld. Det är främst vaktmästarna som hör av sig eftersom det är de som upptäcker bränderna.

Polisen har bidragit genom kartläggningsarbete samt tekniska undersökningar i de områden där det brunnit många gånger, vilket ofta har lett till att personer tagits in på förhör. Effekten har blivit att bränderna ofta upphör i dessa områden.

Kommunerna har utökat väktarbevakningen i utsatta områden och i Gävle har man låtit måla fasaderna med specialfärg som minskar risken för antändning i vissa fastigheter som saknar automatiskt brandlarm.

– Ett exempel är ett äldreboende där det finns restaurang, kiosk och affärer i gatuplanet. Det kostar lite men är ändå betydligt billigare än notan för en nerbrunnen fastighet, både ekonomiskt och emotionellt, menar Per. Räddningstjänsten har även pratat med bostadsbolagen om vikten av att hålla rent och snyggt i allmänna utrymmen.

Räddningstjänstens skiftlag har också så kallade händelseorienterade orienteringar i de stadsdelar där det förekommit många anlagda bränder under kort tid för att på så sätt lära sig området och dess risker. Det ger även möjlighet att visa upp sig och prata om brand med de boende.

– Nätverksgruppen träffas fyra gånger per år och varje gång har vi med en föreläsare för att ytterligare öka våra kunskaper. Jag hoppas verkligen att projekten får fortsätta. Vi måste samarbeta över gränserna för att nå resultat.

Barn- och ungdomsförvaltningen i Gävle kommun har »hyrt« två brandmän under tio månader som med början den 1 september ska hjälpa förvaltningen att organisera det systematiska brandskyddsarbetet, SBA, i skolorna och också hjälpa till vid problem med anlagda bränder i skolor.

– Skolan har varit trög att nå men de börjar komma igång nu. Rektorerna ser det inte som en del av sitt arbete utan tycker att någon annan ska lösa problemet eftersom de har tillräckligt mycket som det är. Skolorna dras även med ekonomiska svårigheter men nu har polletten trillat ner och de är på rätt väg genom SBA och de kontaktpersoner i form av brandmän som står i direkt kontakt med mig, avslutar Per.