Konst att rädda konst

Ateljé Catellani firar 20 år i år. Ända sedan starten har ägaren, Anna Catellani, målerikonservator, samarbetat med försäkringsbolag och saneringsfirmor.

– Jag har arbetat länge med brand- och vattenskadad konst vilket har gett en ökad kännedom om problematiken. Varje tavla är ett unikum, vilket ofta glöms bort i den här världen. Försäkringsbolagen är underställda regler som gör att de främst fokuserar på det ekonomiska värdet. Som jag ser det har varje konstverk rätt att leva vidare. Vid en brand eller annan olycka är det bra om personerna på plats systematiskt utgår från tanken att varje tavla är unik. Det leder till att konstverken behandlas och omhändertas med större försiktighet och sakkunskap.

Anna har hållit flera föreläsningar i ämnet för RVR-ledarna (restvärderäddning) i Stockholm. Hon har märkt att det finns ett stort intresse och en strävan från deras sida att kontinuerligt förbättra sina insatser, inte minst när det gäller att rädda konst.

– Det första skedet i en olycka är stressigt och beslut måste fattas snabbt. Det är då det avgörs om konstverken går att rädda eller inte. Ju mer insatta RVR-ledarna är i den specifika problematiken kring konst och de skador som kan uppstå, desto fler objekt kan räddas.

Vattenskadade konstverk kräver till exempel en omedelbar insats medan brandskadade kan vänta lite längre. Anna visar ett typiskt exempel på fuktskador. Ett port-rätt där duken har krackelerat och färgen fallit bort. Just denna tavla är bortom all räddning men ett tidigare ingripande hade gjort att den hade kunnat bevaras.

Låt en konservator bedöma risken

Äldre måleri skiljer sig från modern konst i sin struktur. En tavla består av flera skikt och för att kunna göra en korrekt skadebedömning bör man veta hur en målning är uppbyggd och vilka material den består av.

– Om RVR-ledaren på plats vet att en olje-målning blivit vattenskadad bör han/hon vara uppmärksam och snabbast möjligt ta dit en konservator som får bedöma tillståndet och fastställa de omedelbara åtgärder som situationen kräver. Det kan vara direkt skadligt för föremålet att magasineras i ett fuktigt och deformerat tillstånd i väntan på försäkringsbolagets bedömning av skadans helhet, säger Anna. Det kan ta tid för försäkringsbolaget att granska ärendet och den tiden kan vara väldigt värdefull när det gäller att rädda ett konstverk, oavsett om dess ekonomiska värde är högt eller lågt.

Anna tar upp ett annat exempel där ägaren till ett konstverk kom hem och fann att lägenheten råkat ut för en vattenskada. Vardagsrumsgolvet stod under 10 centimeter varmt vatten och överdelen på tavlan, värderad till 250 000 kronor, var täckt av ett vitt skimmer.

– Försäkringsbolaget hörde av sig till mig och ville ha ett intyg på att tavlan var förstörd för att kunna betala ut försäkringsbeloppet. När jag fick målningen och hade undersökt den närmare, visade det sig att den varma ångan hade fångats i fernissan på det översta skiktet av målningen, vilket hade skapat samma effekt som en vit vattenring efter ett glas på ett fernissat bord. Genom att ta bort fernissan blev tavlan helt återställd, ägaren blev överlycklig och försäkringsbolaget behövde bara betala 15 000 kronor istället för hela beloppet på 250 000 kronor.

En liknande händelse inträffade efter en brand där en värdefull tavla blivit sotskadad. Genom att avlägsna den förkolnade fernissan blev tavlan som ny igen.

Även ramar betingar stora ekonomiska värden. Förgyllda ramar är mycket fuktkänsliga och tål vare sig vatten eller sot. I dag kommer konservatorn ofta in försent, efter alla andra.

Det roliga är att ett bättre samarbete mellan RVR, försäkringsbolag och konservator leder till att det både går att rädda unika konstverk, spara pengar och få nöjda kunder, säger Anna Catellani, som har anmält sig som jour till RVR i Stockholm och bett dem att höra av sig, dag som natt, vid kraftiga brand- och vattenskador på konstverk.

Brand på Biologiska museet

RVR-ledare Lars Lennholm var med vid en mindre brand på Biologiska museet på Djurgården i Stockholm lördagen den 5 juli 2008. Museet, som är byggt 1893, är byggt med norska stavkyrkor som förebild och består i princip av enda brandcell.

Branden bröt ut på baksidan av byggnaden och upptäcktes snabbt. Inne i museet finns många uppstoppade djur och fåglar i naturmiljö men det mest värdefulla inslaget är de fyra stora väggmålningarna av konstnären Bruno Liljefors.

– Det var dem vi inriktade oss på, berättar Lars. De hade utsatts för rök men det syntes inga direkta angrepp. Eftersom jag saknar kompetens att bedöma denna typ av skador till hundra procent, ville jag få tag på en expert som kunde ge sin bedömning eftersom det rör sig om oersättliga målningar.

Det visade sig vara lättare sagt än gjort en sommarnatt i Stockholm. Lars ringde till sist en RVR-kollega som gav honom numret till en välkänd konservator, Anna Catellani.

– Hon var utomlands men var väldigt hjälpsam via telefon. Anna ställde frågor och jag beskrev läget och tillsammans kom vi överens om att inget akut arbete behövde göras utan att det kunde vänta några dagar.

Lars berättar att det förts en diskussion om det finns behov av att special-utbilda RVR-ledare för restvärderäddning av kulturbyggnader.

– Det är osäkert om det blir så. Behovet kan uppstå även i vardagssituationer som vid en lägenhetsbrand där det finns mycket värdefull konst till exempel. RVR-jobben ser dessutom väldigt olika ut runtom i Sverige. I Stockholm är det cirka 20-30 uppdrag per år som berör konst eller andra värdefulla föremål och byggnader, lika många som resten av landet har tillsammans. Men Annas föreläsningar i detta ämne är ett bra sätt att öka kunskapen generellt.