Den svarta lördagen

»Black Saturday« – Den svarta lördagens eldsvådor är de värsta kontinenten har varit med om sedan man började förutspå vädret i slutet av 1800-talet.

Totalt tog lördagens bränder 173 människoliv. Bränderna förstörde 2 029 hem, 61 företagsbyggnader, fem skolor, tre sportklubbar och flertalet andra byggnader.

Hela 78 orter i ett område på 421 670 hektar drabbades.

Den rådande policyn, att antingen lämna tidigt eller att stanna och slåss mot elden, fungerade inte den här lördagen. Branden var för kraftig. Den tog folket på sängen. Flera blev rädda i sista sekund och begav sig ut på vägarna, där de avled. Andra klarade inte av att bekämpa elden.

En kommission tillsatt av regeringen, »The Royal Commission«, har redan påbörjat arbetet med att utreda bränderna och dödsfallen. De lägger fram sin rapport den 31 juli 2010. Det är först då vi får svar på hur så många människor kunde dö.

I dag pratas det om att extrema väderförhållanden var en stor bidragande faktor. Det hade knappast regnat under hela januari. Melbourne fick två millimeter berättar Phillip King på byrån för meteorologi i Melbourne. Han jobbade på lördagen och berättar att när man beräknade dagens brandfareindex blev han chockad. I vanliga fall utlyses totalt eldförbud när skalan når upp till 50. Den här morgonen nådde områden i delstaten upp till 290 på skalan.

– Även om det var väldigt varmt redan på morgonen hoppades vi framåt dagen att vi skulle klara oss från skogsbränder. Men när bränderna väl började framåt eftermiddagen fick de en enorm fart och växte snabbt, säger meteorologen Phillip King.

Ingen överraskning

Det varma vädret kom dock inte som en överraskning. Premiärministern i delstaten, John Brumby, hade vädjat till invånarna att hålla sig inomhus för att värmen skulle stiga till över 45°C. Det var kulmen på en värmebölja som slog till i slutet av januari och nådde två värmetoppar mellan den 28 och 31 januari (Melbourne hade över 43°C under tre dagar i följd) och mellan den 6 och 8 februari. Däremellan var det fortfarande mycket höga temperaturer, runt 30 grader.

Under lördagen den 7 februari nådde vindarna en hastighet på 100 kilometer i timmen på sina håll. Luftfuktigheten var under tio procent, på vissa platser fem procent. Kvicksilvret i termometern hade pressats upp till över 45°C.

Under dagen fick cfa, »Country Fire Authority«, räddningstjänsten i delstaten Victoria, in 1 500 samtal om bränder. Flertalet var småbränder som senare växte samman. Totalt var drygt 4 000 brandmän ute på 500 jobb.

Räddningstjänstens varningar återsändes omedelbart via den statliga kanalen, ABC Radio, men på grund av svårigheter att få tag i information direkt om de snabbt framryckande bränderna, var varningarna emellanåt försenade. I vissa fall slog branden till i städer innan invånarna visste att de var hotade.

Country Fire Authoritys chefsbefäl, Russell Rees, sa vid ett senare tillfälle till morgontidningen The Australian: »Det här handlar inte om att beredskapssystemet har misslyckats, utan om att vi har kämpat mot förhållanden utan motstycke. Vi fick en kortlek som var omöjlig att spela med.«

Megabränder

Professor Brendan Mackey, som forskar kring klimatförändringarnas effekter på den inhemska naturen vid universitetet ANU i Canberra, förklarar att den svarta lördagens eldar har kategoriserats som megabränder. Sådana förväntar sig landet att få en gång vart femtionde eller vart hundrade år. De senaste sex åren har man haft tre megabränder.

– Kanske har klimatförändringarna redan börjat. Fast det vet vi nog inte förrän om kanske 10 år, säger professor Mackey.

Eftersom de senaste bränderna har berott på extrema väderleksförhållanden bör man enligt professorn lägga fokus på var folk bor i skogsområdena, hur husen ska planeras och byggas samt hur städerna och samhällena ska vara utformade.

Enligt Naomi Brown, vd för räddningstjänsternas paraplyorganisation afac, har de olika delstaterna varit oense om hur strikta reglerna ska vara i skogsbrandsbenägna områden i över åtta år utan att komma fram till en lösning. Naomi Brown sade i ett nyhetsprogram efter branden att fokus fram till nu har legat på att hålla nere byggkostnaderna.

– Det har varit meningsskillnader och vi är grupper med olika intressen. Folk ser på reglerna från olika perspektiv. Vi, från AFAC, ser på byggreglerna från ett brandsäkert perspektiv, sade Naomi Brown i en radiointervju på ABC.

Ny standard

Efter branden lade styrgruppen in en snabb växel. I början av mars var samtliga delstater överens om den nya skogsbrandsbyggnadsstandarden. Den ersätter 1999 års standard. I delstaten Victoria trädde reglerna i kraft den 11 mars i år och i resten av landet i maj 2010.

När ny information kommer fram från den av regeringen tillsatta kommissionen, ska styrgruppen fortsätta diskutera huruvida tillflyktsplatser, skyddsrum och bunkrar kan hjälpa befolkningen i de skogsbrandsbenägna platserna. Idag finns inga sådana, om det inte är någon som har byggt en bunker på eget bevåg.

Efter att de nya reglerna klubbades igenom gäller hårdare restriktioner för hus som ligger eller byggs i de extremt brandfarliga områdena. Några av de nya kraven är att ytterväggarna ska vara beklädda med tegel eller betong. Yttertak, balkong eller altan ska vara byggda med ett icke-brännbart material. Husen ska även stå på en betonggrund. Vidare ska fönstren vara försedda med jalusier i aluminium eller andra icke-brännbara material. För husägare i de extremt brandfarliga områdena beräknas kostnaden för tilläggen att hamna på runt 120 000 svenska kronor.

Vd:n på »Housing Industry Association« (HIA, en branschorganisation för byggnadssektorn) Robert Harding, säger att de stödjer introduktionen av de nya reglerna.

– Vi tycker att de är lättare att arbeta med och mer exakta jämfört med de tidigare reglerna.

Stanna eller lämna?

För de invånare som bor i skogen i Victoria har delstaten en policy som de vill att de boende ska följa. Den går ut på att antingen bestämmer man sig för att stanna och bekämpa branden eller så lämnar man hemmet i ett tidigt skede.

Rent juridiskt har invånarna i Victoria själva rätt att avgöra om de vill stanna kvar och försvara sin egendom. Ingen från räddningstjänsten har makten att tvinga en bofast att lämna sitt hus. Alla uppmuntras dock att ha en överlevnadsplan. En sådan innebär att familjen noga har tänkt igenom vad de ska göra vid en skogsbrand.

Tomten och husets stuprännor måste vara städade från grenar, blad och kvistar och gräset runt huset vara nerklippt. Det måste finnas en vattenpump som kan gå igång när huvudledningen avbryts och så vidare.

De måste förbereda sig både fysiskt och psykiskt. Det kan vara skrämmande med en skogsbrand som dånar och hindrar sikten på grund av den svarta röken för att inte tala om den strålande värmen från flammorna.

Att det brinner i Australien är en del av vegetationen. Vissa växters frön kommer inte ut ur sina skal förrän brandröken och värmen rör sig över dem, då öppnas de och kan generera ny skog. När det är heta dagar antänder skogen sig själv. I vissa fall kan det dock vara en elledning som fallit ner, en cigarettfimp som inte har släckts ordentligt, eller tyvärr även mordbrand. Räddningstjänsten i Victoria kan i dagsläget dock inte bekräfta hur många av brandhärdarna som antändes av mordbrännare. De väntar på coronerns rapport.

Vid Australiens kriminologiska institut har forskningschefen Dr Judy Putt sagt i ett pressmeddelande, som inte har med Victoriabränderna att göra, att runt 50 procent av landets skogsbränder är uppsåtligt tända eller suspekta.