Svag byggkonstruktion sprider brand

Claes Malmqvist, brandingenjör på Brandskyddslaget i Karlstad ser det som en utmaning att uppmärksamma såväl fackmän som allmänheten på vikten av tydligare tillämpning av bygglagsstiftningen och bättre konstruktioner för att öka det brandtekniska skyddet.

När en brand startat i ett hyreshus eller radhus är det inte ovanligt att den sprider sig till stoppade möbler eller andra brännbara inredningsdetaljer. På bara några minuter har rummet övertänts, fönstren förstörts och lågorna växt sig större. Om branden uppstått på översta våningen tar det bara en kort stund innan lågorna nått husets takfot och följer draget från ventilationen vidare in på vinden.

I de fall vinden har ett betongbjälklag brinner allt löst material medan tegelpannor och ventilationspannor faller ned och lägger sig på golvet – som tål denna värme.

Vid en brand i Karlstad 2001 brann de översta lägenheterna, totalt 25 stycken, i en cirka 160 meter lång vinkelbyggnad upp. Det visade sig att de nedre våningarna hade ett betongbjälklag mellan sig, till skillnad från den översta som var påbyggd och hade en lätt träkonstruktion mot vinden.

– Följden blev att när branden fått fäste, brände den sönder samtliga takstolar, vilket medförde att hela fackverket föll ihop. Värmen gjorde att taket gav vika och brinnande takstolsdelar rasade in i de olika lägenheterna, berättar Claes Malmqvist som var med och utredde olyckan för Räddningsverket.

Lätta träkonstruktioner

Enligt Claes var den översta våningen utformad med liknande lätta träkonstruktioner som återfinns i radhus byggda på 1970-talet och framåt.

– Det är lägenheter, ibland i två plan, med en brandcellsgräns mellan sig som ska klara 60 minuter. När sedan vinden byggs på, läggs den vanligtvis som en enda stor trälåda över de mindre lådorna – lägenheterna. De lätta fackverk som används bygger på det lagstiftade villkoret att konstruktionen ska tåla en timmes brand innan den sprids till nästa brandcell. Här finns en felbedömning i villkoret, eftersom det utgår från att vindsbjälklaget ska tåla en halvtimmes brand innan den sprids till vinden och sedan, när branden väl nått vinden, ytterligare en halvtimme medan branden tar sig ner igen.

Claes hävdar att detta är ett teoretiskt resonemang utan förankring. I verkligheten brinner träkonstruktionen upp på en kvart – och allt rasar ihop.

– En kvart är till och med optimistiskt...

Han uppskattar att det finns hundratals byggnader i Sverige med den här typen av vindskonstruktioner, som ofta är orsaken till att så många radhuslängor brinner upp i sin helhet istället för att en enda lägenhet eldhärjas.

– Det beror inte på att räddningstjänsten kommer för sent eller gör fel. Det brinner i lägenheten och på vinden redan när de anländer, vilket i de flesta fall gör det omöjligt för räddningspersonalen att stå på taket.

Vid branden i Karlstad fick räddningstjänsten främst koncentrera sig på att få ut lägenhetsinnehavarna snabbast möjligt innan taket rasade in.

Förebyggande arbete

I dag har Boverket identifierat problemet med Karlstadsbranden och övriga liknande bränder och tagit fasta på att vindbyggen med fackverk är en riskkonstruktion, ett faktum som måste beaktas vid ombyggnad och uppförande av nya hus.

– Trots det fortsätter byggindustrin att använda sig av dessa lätta träkonstruktioner. Det finns en uppfattning om att konstruktionerna fungerar säkert, vilket de ju inte gör! Räddningstjänsten, som dagligen möter den här byggnadstekniken, och kommunernas byggnadsnämnder känner till riskerna med lätta träkonstruktioner tack vare information från Boverket. Övriga inblandade i byggprocessen kan också få samma information, om de bara anstränger sig det minsta. Men de som bor i eller äger ett hus prenumererar inte på Boverkets nyhetsbrev! säger Claes Malmqvist.

Som brandingenjör ser han det som en pedagogisk utmaning att få arkitekter, konstruktörer, byggherrar och brandkonsulter att välja konstruktionslösningar som verkligen klarar 60 minuters brand, som inte heller sprids mellan brandceller i hyreshus och radhus.

Många gånger är det kring ekonomin som skon klämmer i byggprojekt, enligt Claes. I sitt arbete med brandtekniska frågor, möts han ofta av kommentarer som »Å, vad är det nu för nya regler!« från inblandade parter i ett bygge. Det har till och med hänt att han ombetts avsluta sitt arbete, då byggherrar tyckt att genomförandet av hans förslag skulle bli för dyrt.

– Ändå behöver föreslagna ändringar inte alls bli särskilt kostsamma, om de uppmärksammas i början av ett projekt. Jag förstår att de kan uppfattas som krångliga och resurskrävande åtgärder i redan byggda hus, men oftast finns det en lösning väl värd sitt pris.

Betongbjälklag säkrast

Claes anser att den säkraste konstruktionen vid nyproduktion är ett betongbjälklag. I de fall det inte är genomförbart, blir ofta lösningen med de lätta träkonstruktionerna för hyreshus och radhus att dra upp de lägenhetsskiljande väggarna till yttertaket, vilket gör att den stora vinden delas in i mindre enheter – en för varje lägenhet. Om en brand startar på översta våningen, sprider den sig till den egna brandcellens vind. Det kan också hända att branden får ett spridningsförlopp till höger och vänster ut från fönstret, men då blir ändå begränsningen en till två vindar, istället för att hela vindslängan antänds och branden sprider sig till samtliga lägenheter på översta våningen, såsom skedde i Karlstad.

– Fast redan här har vi brutit mot byggreglerna! Formellt sett får ju inte en brand sprida sig från en lägenhet till en annan på mindre än 60 minuter. Det ultimata är att branden aldrig når vinden.

Efter hyreshusbranden i Karlstad delades vinden in i flera sektioner, sprinkler monterades på översta lägenhetsplanet och takfoten tätades.

– Ombyggnad av befintliga hus handlar om att lappa och laga. Det är svårt att i efterhand få ett hundraprocentigt skydd. Allra bäst är därför att de brandtekniska frågorna tas på allvar i planeringsstadiet av ett bygge.

Hållbart brandskydd

Claes Malmqvists erfarenhet är att lägenhetsinnehavare och husägare inte känner till riskerna med lätta träkonstruktioner på vinden. Och han förundras över försäkringsbolagens accepterande attityd i frågan.

– De kanske inte heller prenumererar på Boverkets informationsblad...

Han önskar att allmänheten, framför allt enskilda fastighetsägare och bostadsrättsägare, ska bli mer medvetna om bristerna i det brandtekniska skyddet.

– Många familjer byter värmeanläggning för en effektivare energiförsörjning och vissa människor dränerar om huset för att inte få fuktskador, men hur många reflekterar över att grannens brand i kaffebryggaren kan komma att påverka mig?

Claes beskriver de senaste årens iver bland bostadsrättsföreningar att investera i bredband, medan det ytterst sällan avsätts pengar till brandskydd.

– Orsaken är okunskap bland dem som fattar beslut. Och de som kan komma att drabbas, vet inte ens om riskerna de utsätts för.

Det enklaste sättet att se över sitt brandskydd är att kontakta en fackman för rådgivning. Men Claes avfärdar heller inte möjligheten att själv bygga sig en brandavskiljande vägg på vinden.

– Genom att skruva fast två gipsskivor på bägge sidorna av en takstol, eller en ny träregelkonstruktion, och se till att fästa en 60 cm bred gipsskiva på var sida i taket skapar man en typkonstruktion för en egen brandcellsgräns. Det viktigaste är att man får anslutningarna så täta som möjligt, genom att till exempel överlappa gipsskivorna. På så sätt får man en brandcellsgräns som klarar cirka en timmes brand. Allt utan att behöva bygga om hela huset!