Glödande hett på jobbet

SSAB Tunnplåt började arbeta förebyggande redan 1968 när industribrandkåren lades ner, så systematiskt brandskyddsarbete, SBA, är ingen nyhet. Sedan 1997 sköts det systematiska brandskyddsarbetet i produktionen av speciellt utbildade larmmekaniker med Brand- och Säkerhetstjänsten som stödfunktion. Den dagliga biten täcks in av 240 kontrollanter.

– Att arbeta med brand och säkerhet i samma organisation och med samma människor är unikt, säger Erik Nilsson, chef för Brand- och Säkerhetstjänsten. Allt hör ihop. Kommer det inte in tjuvar kommer det heller inte in några pyromaner. Att ha bra utbildad personal på plats eller rätt utrustning löser många problem.

SSAB Tunnplåt har funnits i över 100 år och är den största tunnplåtstillverkaren i Skandinavien och ett av Europas ledande företag när det gäller utveckling och tillverkning av höghållfast stål. Malmen bryts i Kiruna, stålet tillverkas i Luleå och körs sedan via järnväg till Borlänge där det valsas och sedan säljs vidare på rulle eller formatklippt. SSAB Tunnplåt ingår som en del i SSAB Svenskt Stål.

– Vi är en liten ståltillverkare globalt sett och måste därför vara världsledande på våra produkter för att kunna konkurrera, säger Erik. Vi tillverkar tunt och starkt stål vilket är en lönsam produkt. Hemligheten ligger i hur stålet kyls liksom i efterbehandling och produktmix.

Fyra områden

Tunnplåten som tillverkas används främst inom fyra områden: Tunga transporter, lätta fordon, på den nordiska marknaden och inom byggindustrin.

– Med hjälp av ultralätt stål går det att vinna vikt i konstruktionen av lyft- och mobilkranar och lastbilsflak. Vi tillverkar också avancerade bockade produkter till lätta fordon, bland annat stål till bilarnas krockzoner. För den nordiska marknaden görs ultrahållfasta produkter och handelsstål. Det kan vara allt från plåtoljefat till bokhylledelar åt Ikea. Inom byggindustrin handlar det om färgbelagd plåt, galvaniserad takplåt, ytterfasader och liknande, berättar Erik.

SSAB Svenskt Stål har också varit med och instiftat stålbranschens motsvarighet till filmvärldens Oscar, Swedish Steel Price, där kunderna blir nominerade efter hur de har använt sig av stålet i sina produkter. Där har allt från en barnvagn i ultralätt stål från Emmaboda till en amfibiebil tillverkad i Sydafrika deltagit.

Gasol stor risk

SSAB Tunnplåt är storförbrukare av gasol och råolja som används för att värma ugnarna. Varje år går det åt 65 000 ton gasol och 55 000 ton råolja. Ugnarna används för att värma upp stålämnena från Luleå. Efter uppvärmning valsas stålet innan det är dags för efterbearbetning i olika faser. Verket har bland annat en kontinuerlig glödgningslinje och den process som förr tog tio dagar att genomföra tar i dag bara tio minuter.

Gasolen är en av de större riskerna och på området finns ständigt ett lager på nästan 1 000 ton. Gasolen distribueras ut i vätskeform via rörnät och förångas sedan till gasfas hos förbrukaren. Produktionsmiljöerna med glödande processer är en annan risk. År 2007 hade anläggningen 53 automatiska brandlarm, varav 28 gick vidare till SOS, och 4 gaslarm.

– Vi jobbar hårt med dessa risker, säger Erik. Brand- och Säkerhetstjänsten arbetar både operativt och förebyggande med beredskap, katastrofplanering och risk management. Vi står även för myndighetskontakter och ser till att lagar och förordningar följs när det gäller allt från Seveso till SBA. Vi har tagit fram regelverk för de flesta situationer som kan tänkas inträffa.

Även bevakningen sköts i egen regi. Totalt arbetar 26 personer på avdelningen.

Ansvaret för brandskyddet ligger i produktionen. Det får inte bli stopp eftersom det kan kosta upp till 100 000 kronor i timmen för vissa processer.

De första larmmekanikerna kom 1991 och konceptet har sedan fortsatt att utvecklas under åren.

Larmmekaniker

– Vi lägger ner mycket pengar på skydd, säger Peter Henningsson, brandskyddsledare. Istället för brandbilar har vi sprinklersystem, gassläckanläggningar etc. Vi har haft några brandtillbud och det har varit en del kritiska lägen men vårt tänk och system har gjort att alla har vetat vad de ska göra. Vissa ställen går inte att detektera, som till exempel varmvalsverket. Därför har vi byggt brandceller och skydd kring ställverk istället i viktiga anläggningar som står emot brand i minst en timme.

Larmmekanikerna åker på samtliga larm och är de som är först på plats. De är utbildade som industribrandmän och besitter expertkunskaper när det gäller verkets skyddsystem. De är dessutom utbildade i IVPA (I väntan på ambulans) med defibrillator.

– De ska kunna klara uppgiften tills hjälp i form av räddningstjänst, polis eller ambulans kommer, säger Peter. De aktiverar beredskapsplaner, sköter rökdykning i vägvisande syfte och arbetar efter de insats- och larmplaner som finns. De fungerar också som anläggningsskötare, trafikkontrollanter och utför fordons- och brandbesiktningar av fordonen enligt försäkringsbolagens direktiv. Dessutom sköter de viss intern utbildning.

Skyddsvakt på natten

När dagen övergår till kväll byter larmmekanikerna hatt och blir skyddsvakter med brandskyddsutbildning istället under bevakningsledare Matti Sohlbergs ledning.

– Vi har ständig bevakning på området. Verkskännedomen gör att de direkt ser om något är fel, säger Matti. Larmcentralen ligger också inom Brand- och Säkerhetstjänsten och vid behov köps backup-larmoperatörer in från Securitas. Vi har även kamerabevakning som ett komplement till ronderingen.

Två larmmekaniker finns på plats under varje skift. Det är en populär tjänst med många sökande internt.

– Larmmekanikerna larmas så snart någon inte vet vad de ska göra. De hittar och kommer in överallt och det är alltid larmmekanikern som slår från och till i larmanläggningarna. Ingen annan får göra det, säger Peter. De är med vid alla ombyggnader för att veta vad som händer och för att se till att det byggs efter vår brandskyddsplan. Larmmekanikerna måste också kontaktas vid gasfrihetsförklaringar, heta arbeten-tillstånd och liknande.

Skapa bra arbetssätt

– Vi sliter hårt med att få in brandskyddstänket i produktionen och tycker att det fungerar bra, säger Peter. Tanken är att skapa ett bra arbetssätt. Alla ska jobba lika, efter samma protokoll. Alla anställda går en brandskyddsutbildning och vid behov även heta arbeten och en speciell gasolutbildning. Brandskyddskontrollanterna går dessutom en särskild tvådagars utbildning tillsammans med räddningstjänsten.

Totalt finns det 10 000 larmpunkter på anläggningen. Larmmekanikerna är ansvariga för att prova och underhålla larm- och brandskyddsanläggningar. Det är en expertfunktion som både gör att de får bra verkskännedom och bra kontakt med ledningen.

– De motsvarar en insatsledare i första skedet. Det är ovanligt att ha denna typ av kompetens i den omfattningen, säger Peter. Larmcentralen är deras stöd. Larmen går först dit, med undantag av vissa som går direkt till SOS. När det gäller automatiska brandlarm är det tio minuters fördröjning så att larmmekanikern först ska kunna undersöka om det rör sig om ett riktigt larm eller inte.

Miljölarm är det senaste. Larmmekanikerna kan även sanera till en viss del, vilket har gjort att om till exempel en truck börjar läcka olja ställer sig föraren inte längre över närmaste avloppsbrunn utan ringer istället till larmmekanikern.

Säkerhet och brandskydd hör ihop för att få ett säkert företag. På Brand- och Säkerhetstjänsten arbetar personalen tätt ihop och kan varandras områden vilket ger resultat i slutänden.