Inspiration, idéer och idealism

Mike Hagen, vice brandchef MFRS, förvånade publiken genom att inleda sitt anförande på svenska, även om han senare erkände att han inte hade en aning om vad han just sagt.

MFRS är kända för sitt engagerade och effektiva sätt att arbeta. Sedan 1999 går brandmännen i Liverpool aktivt ut och söker upp människor som löper hög risk att råka ut för bränder genom sitt leverne eller okunskap. Nyckelordet är samverkan. Sedan några år tillbaka använder man sig även av brobyggare, personer som besitter specialkunskaper om till exempel droger och alkohol, äldre, döva, flyktingar och asylsökande eller är tvåspråkiga.

Med i Karlstad var även fem brobyggare som berättade om sina insatser.

Vägvisare

Målet med brobyggarnas besök är att de boende ska ge räddningstjänsten tillstånd att besöka hemmet och genomföra en Home Fire Safety Check. I kontrollen ingår bland annat att förmedla råd om brandskydd och att installera brandskyddsutrustning av olika slag.

Under besöket upptäcks ofta många andra brister. Brobyggarna fungerar som vägvisare som pekar vidare till nästa hjälp på vägen. Genom att samarbeta och förmedla kontakter med andra myndigheter och institutioner som socialtjänst, polis, hemtjänst med flera kan brandmän och brobyggare förbättra hälsan och livskvaliteten för utsatta personer, till exempel genom att se till att de får de bidrag de har rätt till, hjälpmedel av olika slag och garantier för en fungerande bostadsvärme. Genom att använda sig av brobyggare med specialkunskaper om de olika riskgrupperna går det lättare att nå de berörda.

Ett exempel på detta är brobyggaren Michael Tolands arbete med personer som har problem med droger och alkohol. Missbrukare är svåra att nå och har en kaotisk livsstil med hög risk för bränder. De är ofta misstänksamma mot personer i uniform och släpper ogärna in dem i sina hem. Michaels besök bidrar till att bygga upp relationer och skapa förtroende. Först därefter blir det aktuellt för räddningstjänsten att göra hembesök. Vid behov tas sedan kontakt med andra myndigheter som kan hjälpa personen till en bättre livskvalité. De andra brobyggarna arbetar på liknande sätt med sina grupper.

Från idé till verklighet

Det som började som en enkel idé, att installera brandvarnare i folks hem, har nu utvecklats till ett koncept som involverar hela samhället. Många brandmän kom tillbaka till stationen och var upprörda efter insatser eftersom de ville göra mer för de personer som bodde där än bara släcka bränder och installera brandvarnare.

Tony Harland, från MFRS, menar att brandkåren fortfarande ses som hjältar av många och därför är välkomna in i hemmen. Väl inne kan de fungera som ögon och öron åt andra myndigheter.

I början fanns det en viss tveksamhet från andra organisationer, till exempel socialtjänsten och migrationsverket, en rädsla grundad på att brandkåren och brobyggarna skulle ta deras jobb. I dag har man insett att det handlar om att ha en helhetssyn på problemen och att bästa sättet att hjälpa är att samarbeta.

MFRS arbete involverar många projekt. Bland annat erbjuder man unga att komma och träna på stationen i utbyte mot ett hembesök hos någon äldre släkting eller bekant.

MFRS håller även kurser för ungdomar som är på gränsen att bli utkastade ur skolan och för arbetslösa mellan 18 och 25 år, där man arbetar mycket med teambuilding för att höja deras självförtroende och få ut dem i arbetslivet. I de fall det behövs anlitas sakkunskap utifrån.

Man placerar även ut brandmän i skolor så att de lär känna barnen som på så sätt får ett ansikte på räddningstjänsten. Det är ett sätt att komma åt till exempel stenkastning vid insatser.

Plocka godbitarna

En temperaturmätning under de workshops som genomfördes under konferensen visade att 100 procent var positiva till MFRS sätt att arbeta. Däremot trodde bara mellan 30 och 70 procent att det skulle vara genomförbart att arbeta på samma sätt i Sverige.

Göran Schnell, vd för Brandskyddsföreningen Sverige, menar att det inte handlar om att ta hela konceptet utan om att använda sig av de delar som passar. Han jämförde MFRS resultat med lagen om skydd mot olyckor, LSO, som nästan inte gett några resultat alls trots att den varit i bruk i snart fem år. En slutsats det går att dra är att MFRS inte hade klarat av att göra det de gör utan det samhälle de lever i. En annan slutsats är att beslutet om att arbeta på detta sätt måste tas gemensamt av politiker och högsta ledning för att det ska gå att genomföra. Det handlar inte om pengar i första hand, MFRS fick inga extra bidrag, utan om att våga fatta svåra beslut och utnyttja resurserna på ett nytt sätt. Brandskydd är inget alternativ utan en nödvändighet. Eller som Tony Harland avslutade frågestunden: »Don't say why, say why not!«.