Glesbygd i framkant

Öckerö-modellen infördes 1999 och bygger på politikers vilja att påverka samhällets utveckling i en viss riktning genom att dela ut uppdrag till nämnd/förvaltning samt att chefer och medarbetare inom kommunförvaltningen använder sin kunskap i utförandet av uppdragen. Kärnan i modellen är att politiker beslutar i ATT-frågor, tjänstemän i HUR-frågor och att ekonomiska resurser ges för utförandet av ATT-frågor.

Kenneth Ericson är räddningschef på Öckerö. Under sina 40 yrkesverksamma år har han burit många hattar och arbetat som allt från huvudskyddsombud på räddningstjänsten i Göteborg på 70-talet till byrå-direktör och projektledare på SRV på 90-talet.

– Jag struntar i vad jag kallas. Huvudsaken är att arbetsuppgifterna är roliga! Jag har framförallt präglats av min roll som skyddsombud. Det är behovet som styr, regler får komma i efterhand och behovet kommer nerifrån. Jag är ingen tekniker utan tänker i flöden och processer.

Till Öckerö kom han 1999, i samma veva som Öckerö-modellen infördes med en målstyrd modell för verksamheten.

– Jag tänkte direkt: »Vilken tur jag har!« Jag gillade filosofin att inte ge uppdrag utan att samtidigt tillföra pengar. Men det fattades ett mål om trygghet och säkerhet så jag började fila på det. När jag tog över som räddningschef byggde jag upp en fiktiv verksamhet och sedan arbetade vi efter de målen. Vi såg över vilka uppdrag som var vanligast vilket visade sig vara villabrand, trafikolyckor och ytvattenlivräddning. De i sin tur har sedan brutits ner i delmål. Redan efter fyra år hade vi uppnått målen i den fiktiva femårsplan som togs fram 1999. Det gäller att tänka som ett företag. Politikerna säger vad de vill ha och vi utför det.

Bra underlag ger utdelning

Kenneth Ericson menar att när man arbetar med en politisk organisation gäller det att lägga ner mycket arbete på underlagen så att politikerna har den kunskap som krävs när ett beslut ska fattas.

– Jag är uppe i 132 underlag hittills och har inte fått nej på ett enda. Det handlar om att komma med lagom mycket information, eftersom det råder stor konkurrens om platsen på den politiska arenan. Jag lägger till exempel alltid med ett följebrev med varje rapport som kortfattat beskriver vad ärendet handlar om och förslag till beslut. Istället för att prata »lagar« använder jag uttrycket lagbunden verksamhet. Det handlar om strategi och det är inget man lär sig på en utbildning.

Han ser det som en fördel att jobba i ett glesbygdsområde eftersom man då slipper problem med avtal, arbetstidsförlängning etc. Deltidsbrandmännen tycker att det är roligt att vara med och består av en brokig skara personer, alltifrån jurister till egna företagare i byggbranschen och en biträdande rektor.

– Procentuellt sett är Öckerö bland de mest jämställda i landet. Vi anställer människor som kan klara uppgifter – oavsett kön.

Som chef är han duktig på att delegera och menar att man måste våga ge bort makt och ta att resultatet inte alltid blir det man själv tänkt sig.

– Många gånger blir det bättre! Det gäller att våga omge sig med duktiga medarbetare. Jag vill bygga människor, inte brandstationer. Att leda är nästan likställt med att manipulera. Du ska kunna sälja fågelfrö till lergökar.

Fler arbetsuppgifter

I ett anförande på Brand2002 ifrågasattes rökdykning som livräddningsmetod och att utryckningsstyrkan alltid bestod av 4+1, något Kenneth Ericson själv var med om att införa på 1970-talet.

– Det är bara en promille av arbetstiden som går åt till rökdykning. Under min tid på SRV hävdade jag att man borde satsa på att splittra de sammansvetsade grupperna och istället se vad en eller två personer skulle kunna åstadkomma i räddningsväg. Politiskt sett är det prio ett att det finns en räddningsstyrka som åker ut vid larm, men vad kan man göra mer? Att använda ord som att producera beredskap är bara korkat och negativt. Istället vill vi klä på oss fler arbetsuppgifter genom att peka på vad två personer kan åstadkomma. Det är något vi har byggt upp genom vårt synsätt. Genom att ambulera och vara duktiga på de delar som speglar våra vardagshändelser kan personalen hjälpa till även på andra områden. Du måste kunna spela boll för att göra mål.

Skulle något plötsligt märka ut sig i statistiken, som en ökning av olyckor i hamnarna eller soteld, vänder sig Riskhanteringsenheten till kommunpolitikerna och ber om ett uppdrag att utreda om detta är något räddningstjänsten ska ta på sig.

– På så sätt får vi in politikerna i matchen. Det var många som var irriterade på stationerna i början för att de inte fick använda allt de lärt sig under utbildningen. Men nu går det att ifrågasätta utifrån

Öckerö-modellen om det verkligen är lämpligt att köpa in nya redskap etc om personalen saknar utbildning och det inte finns något uppdrag från kommunen. Om vi gör fel, vad händer då? Allt förändringsarbete tar längre tid än en minutoperation. Det är något jag har med mig från tiden i Göteborg och SRV. Där gick det inte att fatta snabba beslut för att sedan ändra på dem i nästa stund, utan det handlar om en process.

Tre ansvarsområden

Arne Lernhag, kommunalråd (m), tycker att Öckerö-modellen är både bra och bekväm att arbeta efter.

– Riskhanteringen har förändrats. Tidigare hade vi inte så mycket insyn utan kommunen skickade iväg en påse pengar och såg vad det blev av dem. I dag ger vi uppdrag istället där även de stora nämnderna är berörda. Varje förvaltning ska redovisa sin måluppfyllelse och förklara varför det gått plus eller minus ekonomiskt. Det är svårt att planera planekonomi, därför krävs det mycket ansvar och lojalitet. Det handlar om förtroende mellan politiker och tjänstemän och modellen ger det en möjlighet. Vi arbetar med beredning där frågorna läggs fram. Vi har valt att lyfta in två nya enheter, näringsenheten och riskhantering, eftersom vi anser att de är så viktiga att vi vill ha koll på dem själva.

Riskhanteringsenhetens tre ansvarsområden tar hand om alla delar: Folkhälsa – innan något händer, Säkerhetssamordning – om något händer och Räddningstjänst – när det har hänt. Folkhälsa handlar om att dra erfarenhet ur det som redan inträffat. Som exempel kan nämnas ett treårigt projekt om mopedåkande och risker som nyligen avslutats. En folkhälsoplanerare anställdes för att komma åt problemet med ungdomar som körde onyktra, utan hjälm och med trimmade mopeder.

– Sett till antalet körda mil blev det bättre efteråt, säger Kenneth Ericson.

Inom Säkerhetssamordning arbetar man till stor del med förebyggande skydd mot olyckor försäkringsskadeskydd, krisledningsplanering med mera. Det innebär bland annat tillsyn enligt lagen om skydd mot olyckor.

– Vi har däremot valt att inte gå SBA-vägen (systematiskt brandskyddsarbete) utan istället se det som en del av det systematiska arbetsmiljöarbetet. Staten har gett kommunerna en massa nya arbetsuppgifter utan att finansiera dem. Istället vill man ha nya ombud för en fortsatt insyn. Skyddsombud är redan ett etablerat system med rätt att ta del av handlingar och i definitionen av arbetsmiljö ingår brand, ras och skred.

Räddningstjänst ansvarar för den utryckande verksamheten med målstyrning på vardagsolyckor. Personalen har själva satt målen och övar regelbundet alla moment som ingår i »typolyckor«.

– Det gör att alla känner sig behövda och vet vad de ska göra när något händer. Riskenheten betalar varje år till Göteborg för att få stöd vid unika händelser. Vi kan till exempel ringa in krisledning och få hjälp med dokumentationen tills vi har formerat oss själva kommunalt. Vi behöver inte bygga specialstöd eftersom situationer sällan utvecklar sig som det är tänkt och vi inte är proffs på detta.

De kommande tre målen för folkhälsoarbetet är föräldrastöd, barns psykiska ohälsa och drogförebyggande samverkan.

– När processen med att ta på sig kommunalt säkerhetsarbete väl börjat går det av bara farten. Vi skissar dessutom på ytterligare ett mål, brottsförebyggande samverkan. Vi har en bra polis som arbetar på ett mycket intressant sätt här på Öckerö. Tanken är därför inte att räddningstjänsten ska åka på inbrottslarm utan fungera som en kontaktperson mellan kommunen och polismyndigheten. Vi har redan kommit en bit på väg.