Replik till »Vem kan man lita på?«

Inledningsvis vill jag beklaga att Uppsala brandförsvar inte gavs tillfälle att direkt bemöta den kritik som framförs i debattinlägget »Vem kan man lita på?« i nummer 1 2008. Att bli apostroferad i så nedlåtande och generaliserande ordalag och i bild borde inte ha fått stå oemotsagt i två månader.

Uppsala kommun har en hög ambition att det inom kommunen ska råda ett gott skydd mot olyckor. För att uppnå detta söker vi nå goda och funktionella lösningar utifrån varje enskild situation som vi möter i det förebyggande arbetet. Artikelförfattaren ondgör sig över att detta i ett fåtal enskilda fall resulterat i att vi använt oss av det utrymme som SBF 110:6 lämnar för alternativa lösningar.

Uppsala brandförsvar har avtal beträffande automatiska brandlarmsanläggningar (450 st) med cirka 250 olika parter. I 12 enskilda fall har anläggningsinnehavaren erhållit dispens från Brandförsvaret beträffande kravet på årlig revisionsbesiktning. I samtliga dessa tolv fall har Brandförsvaret gjort en bedömning utifrån det enskilda fallets förutsättningar. Faktorer som exempelvis anläggningsinnehavarens höga tekniska kompetens inom organisationen eller huruvida det är en så kallad »myndighetsanläggning« har funnits med i bedömningen.

Arbetar aktivt med innehavarna

I just dessa tolv fall har Uppsala brandförsvar bedömt att det har funnits underlag för att vi från Brandförsvarets sida kan medge en förlängning av tidsintervallet för revisionsbesiktningarna. Detta ska inte tas som intäkt för att Uppsala brandförsvar har en uttalad policy, som artikelförfattaren antyder, som säger att den årliga revisionsbesiktningen inte längre är nödvändig. Artikelförfattaren generaliserar och raljerar.

Uppsala brandförsvar arbetar aktivt tillsammans med innehavarna av de automatiska brandlarmsanläggningarna. Att det samarbetet är framgångsrikt tycker vi kan utläsas ur den nationella statistiken över antal fellarm.

I SBF 110:6 § 5.3 framgår att godkända anläggningar skall revisionsbesiktigas regelbundet och att det normalt ska ske minst en gång per år. Skrivningen öppnar således för undantag från den normala tidsgränsen om ett år. I vilken normalfördelningskurva som helst inser man fort att några få procent måste ligga utanför vad som ska definieras som normalt. Artikelförfattaren tycks, trots att det inte framgår speciellt tydligt i artikeln, mest vara ute efter att revidera skrivningen i SBF 110:6 till att »normalt« ska omfatta 100 % av alla fall. Uppsala brandförsvar ser det inte bara som en möjlighet utan som en skyldighet att använda oss av det utrymme som olika regelverk ger för att, tillsammans med den enskilde, uppnå bästa möjliga brandskydd.

Tommy Ekstrand,
Brandchef vid Uppsala brandförsvar