Vem kan man lita på?

En brandlarmanläggning är bra eftersom den kan rädda både materiella och mänskliga värden. Som köpare vill man givetvis veta att de ingående delarna (produkterna) är bra, att det finns tillräckligt många delar så att det går att skydda tillräckligt mycket och att delarna går att sätta ihop till en helhet som fungerar som den ska. Men det är sällan en brandlarmanläggning köps i form av en byggsats. Istället köper vi den färdiga anläggningen direkt. Precis som när vi köper en bil eller ett hus litar vi då på att någon redan har kontrollerat att allting stämmer. Vid husköpet har vi mäklaren och husbesiktningsmannen, vid bilköpet så har vi bilbesiktningen och när det gäller brandlarmanläggningar finns brandlarmbesiktningsmannen. Oavsett säljarens eller leverantörens intygande och garantier finns det då en opartisk kontroll av att »paketet« är okej.

När det gäller brandlarmanläggningar har vi i snart 100 år lutat oss mot det svenska regelverk som tidigare gavs ut av försäkringsbranschen och numera benämns SBF 110. För att brandlarmanläggningen ska hållas i fullgott skick finns det krav på skötsel och underhåll i tre nivåer; anläggningsägarens (anläggningsskötarens) egenkontroll, leverantörens service samt den årligt återkommande revisionsbesiktningen.

Värdefull besiktning

Denna besiktning har genom alla år visat sig upptäcka brister i anläggningen som inte upptäcks vid de andra två nivåerna. Revisionsbesiktning krävs därför normalt av det försäkringsbolag som tar den ekonomiska risken, men besiktning är naturligtvis lika viktig och nyttig även om det inte är ett försäkringskrav. Förra året hade vi till exempel ett uppmärksammat fall med stängning av ett hotell i Karlstad och oavsett om det var 30 eller 90 brister i det fallet så var det brister som upptäcktes av besiktningsmannen – inte av anläggningsägaren eller leverantören. I detta fall ledde besiktningen fram till en drastisk åtgärd. Att revisionsbesiktningen finner brister, som inte tidigare har upptäckts, är en realitet vid de allra flesta brandlarmanläggningar.

Olyckligt beslut

Det är därför olyckligt att flera räddningstjänster har börjat anse att den årliga revisionsbesiktningen inte längre är nödvändig. Norrköping har gett ut egna riktlinjer för detta där de till och med skriver att revisionsbesiktning inte behövs om anläggningen är installerad efter krav från försäkringsbolaget, även om det försiktigt nog påpekas att det då krävs skriftligt tillstånd från försäkringsbolaget. Icke-försäkringsanläggningar anses generellt inte behöva besiktning. I Uppsala ger man i stället dispenser. Förutsatt att det finns ett serviceavtal räcker det då med revisionsbesiktning vart femte år! Varför det är just vart femte år är svårt att förstå, såvida inte dessa anläggningar är så speciella att de har brister som dyker upp med just fem års intervall. Dispenser ges för såväl hotell, köpcentrum, teatrar med mera. Gemensamt för Norrköping och Uppsala är att de kräver serviceavtal med anläggarfirma för att det ska gå att »slippa« revisionsbesiktningen. Detta krav finns inte med i SBF 110 eftersom det har uppfattats som ett sätt att styra marknaden för service, en uppfattning som tydligen inte delas av räddningstjänsterna.

Jag anser att revisionsbesiktningarna behövs (precis som anläggningsskötare och service). Det finns inte några planer på att ta bort eller »mjuka upp« detta krav i SBF 110 eller något av de andra regelverken. Oberoende tredjepartskontroller av brandlarm, till exempel vattensprinkleranläggningar som ofta är en del i ett »tekniskt byte«, borde vara en självklarhet, även för räddningstjänsterna.

Jens Hjort, Svenska Brandskyddsföreningen