Annons
view counter

Brandsyn finns inte längre!

Publicerad 21 mars 2006

Attityden måste förändras! Tillsyn handlar inte om besök. Kommuner, tillsynsförrättare, ägare och nyttjanderättsinnehavare måste alla ändra sin attityd när det gäller inställningen till tillsyn. Det skriver Lars Rang i denna debattartikel.

Efter att ha varit runt på olika platser i landet hör jag att man idag talar om budgettillsyn. Planen för hur tillsynen ska göras verkar vara fokuserad på att fylla upp budgetmål. Prioriteringarna är därför gjorda på samma sätt som tidigare – att man ska besöka alla verksamheter.

För många kommuner har det primära varit att samla in skriftliga redogörelser. Men det verkar inte som om man sedan tar hänsyn till uppgifterna när man ska bedöma om man ska genomföra ett besök. Lagen om skydd mot olyckor innebär att tillsyn kan ske vid skrivbordet utifrån den skriftliga dokumentationen. Det är en ny ordning. Brandsyn finns inte längre. Tillsynsprocessen är en annan.

Detta verkar inte ha gått fram. Tillsyn handlar om att bedöma och granska uppgifterna i den skriftliga redogörelsen. Först efter detta kan man besluta om man ska göra ett besök eller inte. På sikt bör besöken minska.

Ändra attityd

Ni som är tillsynsförrättare måste inse att det inte är ni som har ansvaret för verksamhetens brandskydd. Ni vet naturligtvis detta, men ni behöver visa det i praktiken genom att göra tillsyn på ett annat sätt och ändra er attityd. Annars får ni inte ägare och nyttjanderättshavare att ta sitt ansvar. Tillsynsförrättaren bör föra en dialog kring hur företaget/organisationen bedriver sitt systematiska brandskyddsarbete och ge tips på förbättringsåtgärder och även påpeka de delar som är bra. I stället för att leta efter tekniska brister handlar det om att vägleda, informera och uppmuntra. Prioritera besöken, våga lita på vad som angivits i den skriftliga dokumentationen. En del av er kommer att hävda att om ni inte gör ett besök på plats så ökar risken för att människor kommer att dö eller skadas av bränder. Det kan jag inte säga emot. Det är naturligtvis en risk. Men om ni inte är konsekventa och tydliga så kommer det att ta längre tid innan ägare och nyttjanderättshavare verkligen tar sitt ansvar.

Pengar

Alla av er känner inte igen er i min beskrivning och det finns goda exempel också. Det är jag medveten om. Jag hävdar också att många av er säger att ni gärna vill jobba på detta sätt men att ni inte får. Problemet är i er egen organisation och kommunen. Ni ska dra in pengar på tillsynen. Detta mål för tillsynen är horribelt. Jag vill påpeka att lagstiftningens vision är att färre ska dö, färre ska skadas och mindre förstöras.

Målsättningen för kommunerna borde vara att minska tillsynsbesöken och i stället satsa på rådgivning och utbildning. Där kan man ta in de pengar som man »förlorar« på att dra ned på besöken.

Ansvaret

Men vad gör ägare och nyttjanderättshavare då? Ja, ni som läser detta har säkert redan påbörjat, kommit långt eller är i slutfasen med att ta ert ansvar eftersom ni håller vår tidning Brandsäkert i handen. Ni har redan insett att problemet är ert och inte tillsynsmyndigheternas.

Den skriftliga redogörelsen är bara en liten del i det förebyggande brandskyddsarbetet. Den är en bra informationskanal och väcker ägarna som inser att de behöver ta ansvar. Men det gäller också att kommunerna hanterar detta och vågar lita på ägare och nyttjanderättshavare. Alla parter behöver ändra sin attityd och tillsammans verka för att sprida kunskap och information.

Lars Rang