Annons

Du är här

Utblick Guatemala

Publicerad4 februari 2005  Text Lena Nordlund

Per Hultman och Mattias Larsson, brandingenjörsstuderande, jobbade som volontärer vid brandförsvaret i Jocotenango, Guatemala, Det var en upplevelse som skilde sig mycket från allt de var vana vid i Sverige. Skottlossning, bränder, trafikolyckor, ambulansutryckningar och undsättningsoperationer till vulkaner i området hör till vardagen för brandmän i Guatemala.

Guatemala är ett fattigt land. Det officiella språket är spanska men dessutom finns över 20 olika mayaspråk.

För tillfället har Guatemala drabbats av en våldsvåg. Enligt vissa uppgifter sker det cirka 25 mord om dagen i huvudstaden Guatemala City. Även om situationen var mycket lugnare där Per och Mattias bodde, råkade även de ut för en del våldsamheter.

– Vi åkte på skottlossning, drogrelaterade sjukdomsfall och till våldsamma, sinnesförvirrade och berusade personer utan polishjälp. Vi hade nästan ingen utrustning. Man hinner inte med att tänka. Det var bara att lasta in och åka. Det är erfarenheter man aldrig vill vara med om igen, berättar Per.

Direkt in i jobbet

Efter fyra veckor i språkskola började allvaret, arbetet på brandstationen Bomberos Municipales strax utanför Antiqua.

– Vi slussades direkt in i ett av skiften och fick följa samma grupp under hela arbetstiden. Vi blev väldigt bra mottagna och vårt skift var mycket gästvänliga och gjorde allt för att vi skulle trivas. Språket var fortfarande ett litet hinder, inte minst i utryckningssituationer, men det förbättrades snabbt eftersom vi tvingades prata spanska hela dagarna.

108 larm på fyra veckor

Under deras fyra veckor, alltså 14 dygnspass, tog Per och Mattias grupp emot inte mindre än 108 larm.

– Av alla larmen var det bara tre av dem som i Sverige hade besvarats av brandförsvaret, två bilbränder och en trafikolycka. Alla övriga var ambulansutryckningar. Vi åkte med ambulansen på samtliga larm, även på bilbrand men då med en koldioxidsläckare. Sjukvårdaren, som ledde arbetet, gjorde ingen skillnad på oss och övrig personal i styrkan, utan den som var närmast den sökta utrustningen använde den.

– Du har berättat att de vanligaste larmen handlade om magont eller graviditet. Hur kommer det sig att ni åkte på sånt?

– Det har att göra med ekonomi. Guatemala är fattigt. Det är dyrt att åka taxi och gratis att åka ambulans.

Utrustningen på stationen var mycket enkel, med svenska mått mätt.

– Den fungerande delen av bilparken, den innehöll även en ambulans utan motor, bestod av tre ambulanser, två bilar liknande svenska basbilar och en jeep. Något som slog oss var bristen på säkerhetstänkande. Vår ambulans var en bil av pick-up modell som kompletterats med ett tunt plåttak över flaket. Inga förstärkningar i stolpar och tak, inga fästningsanordningar för båren och inga säkerhetsbälten, berättar Per.

Brandförsvaret i Jocotenango tar gärna emot fler volontärer men även donationer från Sverige. Kontakta Per för mer information: per.hultman.931@student.lth.se

.

– Framförallt uttryckte de sin beundran över de svenska rökdykarluvorna, en förhållandevis billig och mycket uppskattad donation. Alla donationer är välkomna och kommer att bli mycket uppskattade eftersom resurser av alla slag behövs, säger Per.

Nummer 1—2005

Den här artikeln finns med i BrandSäkert № 1—2005.