Annons

Du är här

Aktuell forskning

Publicerad4 februari 2005  Text Lena Nordlund

Tomas Lönn, beteendevetare, har gjort en första studie av hur svenskar uppfattar brandfaror. När uppfattar vi att vi ska ha en mental beredskap för brandfara och vet vi hur vi ska bete oss om något händer?

Tomas Lönn är vd för det brittiska konsultföretaget Brandscript Ltd. Tomas är både ekonomie dr och beteendevetare.

Vid fyra olika tillfällen har Tomas genomfört intervjuer med 80 personer i åldrarna 25–65 för att ta reda på hur människor ser på brandfaror. Undersökningens huvudsponsor är Trygg Hansas forskningsstiftelse.

– Det gäller att förstå hur människor tänker kring brandfaror. Sedan kan man ta fram information om hur vi ska bete oss om det skulle brinna eller hur vi kan förebygga bränder, säger Tomas.

När det gäller vilka miljöer eller situationer som de intervjuade förknippar med brandfarliga zoner var vanliga svar öppen eld, som brasor och levande ljus. Ett annat vanligt svar var elektriska hushållsredskap. Andra mindre vanliga svar hörde ihop med olyckor man läst om i tidningar eller sett på tv.

Man tänkte också på utrymmen där det är svårt att ta sig ut, exempelvis källarlokaler, höga byggnader eller båtar. Åska var en annan riskfaktor.

En annan fråga är hur vi då tror att vi skulle bete oss för att förebygga brandfaror.

– När det gäller elsaker i hemmet så handlar det i första hand om att kontrollera att dessa är avstängda när man går hem-ifrån eller går och lägger sig. Fast de flesta ansåg att de hade god uppsikt över dessa risker, gjorde man en extra koll även om man låst ytterdörren och måste gå in igen. Kaffekokaren var den vanligaste el-produkten som fick en extrakoll, berättar Tomas.

Också med öppen eld ansåg intervjupersonerna att de hade god kontroll över situationen. Även här gjorde de flesta en extra koll för säkerhets skull, även om de kom ihåg att de släckt ljusen innan de lämnat rummet. De allra flesta hade fungerande brandvarnare och släckare hemma.

– Det är de miljöer eller situationer som man inte bemästrar eller inte har kontroll över som upplevs som obehagliga. Dels för att man inte har kontroll, men också för att man inte vet hur man ska förebygga faran. Varuhus, nattklubbar, tunnelbana, skyskrapor är alla exempel på miljöer som upplevs som riskzoner. Där vet man inte riktigt hur man ska bära sig åt för att undvika fara vid en eventuell brand, säger Tomas.

Tomas betonar att det inte går att dra några vetenskapliga slutsatser av denna första studie.

– Nästa steg är att göra en kvantitativ studie och vetenskapligt belägga om hypotesen är sann, men ett sätt skulle kunna vara att skapa en tydligare och mer lättåtkomlig information kring hur människor bör bete sig i de miljöer man uppfattade som en riskzon för att minimera den upplevda och reella risken.

– Vår rekommendation är att lite ta efter hur man arbetar med säkerhetsinformation på flygplan där man näst intill inte kan undgå att få information om hur man skall bete sig i en krissituation. Oavsett om man tar del av informationen eller inte skapar det en upplevelse av trygghet hos passageraren. Det skulle till exempel kunna vara en högtalarröst på varuhuset som i julruschen upplyser om var nödutgångar finns och liknande, säger Tomas.

I nästa nummer kan du testa dina egna kunskaper. Vet du vad som är den vanligaste brandorsaken i hemmet? Är det bortglömda strykjärnet boven eller något helt annat?

Vill du veta mer om stipendier. Kontakta Lena Zarouki, e-mail: lena.zarouki@svbf.se

.

Nummer 1—2005

Den här artikeln finns med i BrandSäkert № 1—2005.